– Så länge samhället inte lyckas förebygga och förhindra sexköp är vi skyldiga att erbjuda fungerande och lättillgängligt stöd och skydd åt de som blir utsatta. Ingen ska behöva lida ytterligare för att vi inte klarar av att stoppa mäns och killars efterfrågan på kvinnor och barn, säger Zandra Kanakaris, Generalsekreterare på 1000 Möjligheter som driver Ellencentret.

Ellencentret, #Intedinhora och Child10 ligger tillsammans bakom rapporten “Ingen hörde ropen på hjälp” som publicerades i förra veckan.

Det är en kartläggning av tillgången till stöd för personer som utsätts för kommersiell sexuell exploatering som exempelvis prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Svikna förtroenden

Rapporten bygger på vittnesmål från 228 personer som har utsatts och 115 personer som arbetar i olika stödverksamheter som möter målgruppen.

Bilden som framträder i undersökningen är att många som utsätts upplever det som meningslöst att försöka få hjälp.

Majoriteten av de utsatta uppger att de helt eller delvis avstått från att berätta om sina erfarenheter för stöd, vård- och myndighetskontakter – på grund av skam, rädsla eller tidigare svikna förtroenden.

Barn särskilt utsatta

Mindre än varannan svarande uppger att de erbjudits professionell hjälp, och särskilt negativa är erfarenheterna bland stödsökande barn. Tre av fyra svarande som har sökt stöd som minderåriga har upplevt stödet som “dåligt” eller “mycket dåligt” och endast 12 procent upplever att de har blivit bemötta som brottsoffer.

– Barn är inte bara en särskilt utsatt grupp, det är också i tidiga åldrar den största möjligheten finns att göra insatser som bryter spiralen av utsatthet och utnyttjande. Att förstärka barnperspektivet i hela kedjan av stöd och vårdinsatser måste prioriteras om samhället ska klara att ta sitt ansvar mot de som utsätts för kommersiell sexuell exploatering, säger Sara Damber från Child10.

"Kände att jag var tvungen"

En av de 228 utsatta som har deltagit i enkäten är en Sollentunabo i 20-årsåldern som utsattes just när hon var barn.

Hon växte upp i Rotebro och en dag när hon var 13 år åkte hon in till stan på egen hand för att köpa smink.

– Utanför Gallerian kom en man i 35-årsåldern fram och frågade om jag ville ha fotojobb för en tidning. Det var ju klassiskt, och jag trodde honom inte. Men så bjöd han på en glass och när vi gick in i Gallerian tog han upp flera tusenlappar och stoppade i min väska, berättar hon.

Efter det kände sig den då 13-åriga flickan från Rotebro tvingad att vara tillmötesgående.

– Jag kunde ju ha gett tillbaka pengarna, men det blev konstigt. Jag kände att jag var tvungen att göra som han ville.

Polisen kom direkt

Mannen fotograferade henne utan kläder, i sexuellt syfte. Direkt efteråt ringde flickan polisen.

– Jag kände ju att det var fel. Polisen var bra. De kom direkt, en massa polisbilar. De letade efter honom, men de hittade honom inte.

Mindre bra var att polisen inte gjorde någon orosanmälan, så den 13-åriga flickan fick inga samtal, inget stöd.

– De ska anmäla om de misstänker att ett barn far illa. Jag var 13 år och hade just utsatts för en pedofil, och det kunde ha blivit mycket värre.

"Mitt värde på kroppen sjönk"

Själv förstod hon inte att det hon råkat ut för kunde vara traumatiserande.

– Men mina dagboksanteckningar visar att jag påverkades. Mitt värde på kroppen sjönk. Jag började tänka på att vara utvikningsmodell eller att vara med i porrfilm. Sådana tankar hade jag och hade någon kommit med ett sådant erbjudande då så hade jag nog sagt ja.

Det hände aldrig, men händelsen bearbetades heller aldrig.

– Jag följer Child10 och andra sådana organisationer på sociala medier och jag har alltid varit intresserad av sådana frågor. Det var så jag kom i kontakt med enkäten, och det var först då jag gjorde kopplingen att jag faktiskt själv har varit med om det.