Under året har det stormat kring Sis-hemmet Rebecka på Färingsö. I våras rapporterade Mitt i om flera anställda på Rebeckahemmet som larmade om en tystnadskultur.
Agnes, som egentligen heter något annat, bodde på Rebeckahemmet några månader i fjol. Hon kom dit efter ett akut placeringsbeslut då hennes alkoholbruk ansågs vara för kraftigt. Efter en vecka blev hon placerad i vård i enskildhet (VIE) trots att hon inte varit utåtagerande och inte försökt rymma.
– Jag hade inte gjort något, säger Agnes.
Hon isolerades på grund av sin ätstörning, vilket framgår av dokument från socialtjänsten som pratat med hennes avdelning. Det var inte anledningen till att hon placerades på Sis.
Mot alkoholproblemen påbörjades dock ingen behandling.
– Mot det gjorde de inte ett skit, säger Agnes.
Agnes beskriver tiden på Rebeckahemmet som mycket svår. I mejl till vårdkontakter och sin pappa skrev hon att isoleringen får henne att må sämre, och när hon knackade på dörren för att få personalens uppmärksamhet var det ingen som kom.
Agnes anmälde Rebeckahemmet på flera olika sätt under sin tid där, och hennes pappa skickade otaliga mejl till olika chefer på Rebeckahemmet. Ingen av dem upplever att det togs på allvar.
Angie Gray
– Man ska ha personal att umgås med när man sitter i enskildhet, men de lämnade mat och mer än så var det inte. Det var ett helvete, jag kände mig som ett djur i bur.
”Smittsam” ätstörning
Hon sattes på ett matschema som fick henne att tappa vikt och gav henne lågt blodtryck. Detta trots att Agnes tidigare ätstörningsklinik hade andra rekommendationer, vilket Mitt i har tagit del av.
Agnes pappa började ta med sig mat under besöken.
– Oron var vidrig, som förälder är man helt maktlös. Tack och lov fanns det några i personalen som genuint var bra och som såg mellan fingrarna.
Enligt Agnes och pappan ska det ha funnits en rädsla för repressalier hos personalen om de anmälde problemen. Det bekräftas av skriftliga uttalanden i en anmälan (se mer nedan) som Mitt i har tagit del av.
Enligt Agnes och hennes pappa har de flera gånger försökt uppmärksamma ledningen på bristerna, utan att få gehör. I mejl som Mitt i tagit del av, vädjade pappan om att Agnes ska få tillgång till mellanmål vid behov.
Chefen på Agnes avdelning svarade att det inte rekommenderas av deras psykolog.
I dokumentet från socialtjänsten framgår det att chefen anser att ätstörning är ett självskadebeteende som är ”smittsamt”.
– Jag hörde att jag satt isolerad för att jag inte skulle smitta de andra tjejerna. Det låter som att jag har coronavirus eller något. Jag är motsatsen, jag uppmanar andra som är ätstörda att ta tag i det, säger Agnes.
Enligt pappan slutade chefen till slut att svara på samtal och sms.
Chefen avstängd
Under sommaren i fjol flyttades Agnes till ett annat Sis-hem, då säkerhetsklassningen på hennes avdelning höjdes. Första kvällen på nya hemmet frågade hon om de skulle sätta henne i VIE.
– De svarade, ”varför i helvete skulle vi göra det?” Det läkte väldigt mycket. Alla kollade hela tiden att jag mådde bra, och ville att vi hade en så bra vardag som möjligt. Det kunde vara små saker, som att vi fick fruktsallad varje kväll.
En utredning gjordes på det nya hemmet och efter tre veckors behandling fick hon flytta därifrån.
Sedan några månader bor Agnes i en egen lägenhet i Stockholm, vilket hon trivs med. Hon har redan hunnit bli lite av en stammis på en restaurang i närheten.
Angie Gray
Som en följd av vårens medierapportering av hemmet tillsattes en utredning i somras. Bland annat ledde den till att chefen på Agnes avdelning stängts av och anmälts till Personalansvarsnämnden (Pan), med målet att skilja hen från sin tjänst.
Enligt anmälan mot chefen ska verksamheten ”tagit skada med risk för liv och hälsa”. Enligt flera kollegor har hen använt sig av härskartekniker, och de har inte fått ingripa fysiskt när ungdomarna varit utåtagerande, trots att de har befogenhet att göra det.
Även den tidigare institutionschefen har slutat, och tjänsten togs i somras över av Alexander Pellettieri. Han får inte uttala sig om ärendet med chefen, som han tog ur tjänst, då det ännu inte tagits upp av Pan.
Rädda att göra fel
När han kom till Rebeckahemmet i juni märkte han av en speciell kultur.
– Jag tror det var en effekt av att en stor grupp medarbetare var rädda för att göra fel. Personal backade undan i situationer oavsett allvarlighetsgrad, och förlitade sig på polisen.
Det här bekräftas av delar av anmälan, där det står att medarbetare inte ingrep en gång när en ungdom försökte strypa sig själv. Flera andra medier har berättat om missförhållandena, bland annat P4 Stockholm som rapporterat att Rebeckahemmet hade flest självmordsförsök av alla Sis-hem under 2023 och 2024.
I grunden tror Alexander Pellettieri att det delvis grundat sig i att medarbetare blivit oroliga för att ingripa av rädsla att göra fel, som en följd av den långtgående medierapporteringen om hemmet.
Agnes har bott på flera olika Sis-hem och andra institutioner, men enligt henne går inget att jämföra med Rebeckahemmet. ”När jag har pratat med andra hem var alla förfärade och sa att jag borde göra en anmälan”, säger hon.
Angie Gray
Det har även saknats kompetens inom vissa områden i ledningsgruppen.
– En konfliktfylld atmosfär under en längre tid har inneburit att man har missat saker i flera led, då fokus har varit på annat. Ledningsgruppen hade slutit sig som en mussla, man blev blind för brister som uppstod när konflikten pågick.
Nu har hela arbetsplatsen ”lärts om”, enligt honom. Omfattande utbildningar i bland annat konflikthantering har genomförts, och flera nya chefer har tillsatts.
Fri från Sis
Flickorna har även mer att göra på fritiden, bland annat nya kurser inom musikproduktion och samarbeten med idrottsföreningar och Cirkus Cirkör. Nästa sommar blir det utomhusbio.
Enligt Alexander Pellettieri mår nu både personalen och tjejerna bättre.
– Vi har frågat ungdomarna och de känner sig tryggare och upplever att personalen arbetar på rätt sätt, vilket de inte kunde säga innan.
Agnes bor inte längre på Sis-hem. Hon pluggar, och i helgen ska hon fira sin 19-årsdag. Sedan ett par månader bor hon i en egen lägenhet i Stockholm, långt från Rebeckahemmet.
– Det funkar bra, säger hon, och ler mot sin pappa.
Mitt i har sökt den avstängda chefen som inte har återkommit.