På Gösta Sjögrens kontor är det ordning och reda. Väggarna är sparsamt dekorerade och på skrivbordet i teak står en dator av något äldre modell och en skrivare.

Men det är något annat som tycks tynga ner bordet ännu mer – fast med en annan typ av vikt.

– Det är ingen som har lärt sig lagboken helt utantill, men jag har lärt mig att hantera den. Den ska användas mer som en uppslagsbok, säger Gösta ­Sjögren och öppnar Sveriges rikes lag.

Över 50 års erfarenhet

De 2 277 sidorna är tunna, tunna, men så pass hållbara att de var för sig kan bära hela bokens vikt på tre kilo. Det är kapitlen om arvsrätt som Gösta Sjögren intresserar sig för.

Han har arbetat som familjejurist i över 50 år och är i dag 96 år.

– Jag har hand om bouppteckningar – en förteckning över den avlidnes alla tillgångar och skulder och vem eller vilka som ärver den avlidne. Och så skriver jag testamenten.

Ända sedan han var ung har han varit intresserad av juridik. Men det skulle ta tid innan han kom dit. Han började som springpojke, när han var 15 år blev han busskonduktör och sedan blev det eget tvätteri.

’’Bilden av att det skulle vara många tvister och bråk vad gäller arv efter ett dödsfall är helt fel. Oftast flyter det på utan några som helst problem”, säger Gösta Sjögren.

Pekka Pääkkö

Nästan 40 år gammal bestämde han sig för att byta bana, och fick jobb som bouppteckningsförättare vid Stockholms begravningsförening, som sedan blev Fonus.

Kandidat vid 44

Efter några års arbete på Fonus kom han in på juristlinjen vid Stockholms universitet och fick till slut sin kandidat, 44 år gammal. Han fortsatte på Fonus som chef för Familjens jurist fram tills att han nådde sin pensionsålder år 1992.

Men det stoppade inte Gösta Sjögren.

– Alla kollegor började fråga när jag skulle gå i pension. Jag blev trött på det och startade eget. Det beslutet ångrar jag inte alls för mitt jobb blev bara roligare.

Jobbar halvtid

I dag jobbar han fortfarande halvtid och trivs bra med sina arbetsuppgifter, men tror framför allt det är viktigt att fortsätta hålla igång.

– När jag blev pensionär motionerade jag mycket, cyklade och spelade pingis. Nu har jag varit det i 30 år och kan inte röra på mig så mycket längre. Men jag behöver fortfarande sysselsättning, annars vissnar man ju bort.

När Gösta Sjögren får ­frågan hur många år till han har i sig så skrattar han.

– Jag själv har inga planer på att sluta. Det handlar väl mer om hur länge till jag är duglig, men det får mina ­klienter avgöra, säger han.

"Alla kollegor började fråga när jag skulle gå i pension. Jag blev trött på det, gick i pension och startade eget i stället." säger Gösta Sjögren.

Pekka Pääkkö