På den isiga skolgården står färgglada karuseller från tivoli. Inne i ljushallen doftar det av popcorn, och från en scen hörs stompig rock med saxofon.

I små marknadsbodar kan man pröva lyckan med att kasta i prick, eller snurra på lyckohjulet. Saly Alaphta, som går i trean, spricker upp i ett stort leende när hon ser pilen stanna på 96 och får välja pris.

– Den där, pekar hon ivrigt, och tar emot en rit- och pysselbok av en marknadsgubbe i hatt – han heter Stefan Gissla och arbetar vanligtvis som specialpedagog.

Rektor med stora brallor

Men det här är ingen vanlig dag. Kolla bara på rektorn! Bassem Jerbi, ny på skolan den här terminen, glider omkring med ett leende i vit hatt, väst och kavaj.

– Jag hittade alltihop på Myrorna. Otroligt stora byxor de hade på den tiden, konstaterar han.

1950 var ett viktigt år för Hökarängen. Då invigdes stans första tunnelbanelinje, som gick hit från Slussen. Och samma år stod alltså en helt nybyggd grundskola klar.

– Klart vi måste lyfta det, att skolan har stått här i 75 år och bedrivit undervisning, säger Bassem Jerbi.

Hökarängsskolans nye rektor Bassem Jerbi visar upp sin 50-talslook.

Judit Nilsson

Dans framför scenen

Skolans eget band, bestående av både elever och personal, bidrar till feststämningen. Nedanför scenen bildas snabbt ett dansgolv.

– Det är roligt att dansa till. Lite jazzigt, säger Zoe som går i trean och får medhåll av kompisarna Thea, Alice och Solveig.

På väggen intill sitter gamla svartvita skolfoton. Lektionerna den här speciella dagen är också präglade av jubileet.

Lärarna berättar om hur undervisningen funkade förr.

– Nu är det inte lika strängt som det var då. Men det kan nog vara bra om det är jättestökigt, funderar Alice.

Hur många elever tror ni har gått här på skolan?

– Säkert mer än 2000, säger Thea.

Skolbandet, med läraren Axel på sax, och eleverna Otis Paluchowski, Oskar Eiworth och Sixten Fallenius.

Judit Nilsson

”Så jäkla svängigt”

Otis Paluchowski och Oskar Eiworth spelar bas och gitarr i bandet och har haft bråda dagar med att repa in 50-talslåtar. Det är inget de har spelat tidigare, men de gillar det ändå.

– Det är så jäkla svängigt och får alla att vilja dansa. Sån musik som alla kan tycka om, konstatera Otis Paluchowski.

Bildlektion som förr

I bildsalen är digitala hjälpmedel bannlysta. Eleverna i nian står vid varsitt staffli och jobbar på stilleben med kolkritor.

– Det går helt okej. Kul med en annorlunda grej i skolvardagen, säger Ernest Biali.

Han tycker ändå att utvecklingen har gått åt rätt håll sedan 50-talet.

– Vi fick höra att tjejer bara hade syslöjd och killarna bara träslöjd på den tiden. Det låter lite tråkigt, säger han.

Bildlärare Lina Larsson har hittat 50-talslooken. Eleverna gör stilleben.

Judit Nilsson

Burgaren står stark

Apropå tråkigt – hur blir det på lunchen egentligen, när elever födda på 2010-talet ska äta 50-talsmat? Jodå, skolbespisningen har satsat på ett säkert kort; en rätt som kom till Sverige just på 50-talet och som är minst lika poppis i dag.

Burgare så klart!

En liten arkivhörna med gamla skolfoton och ämnesplanscher från förr.

Bassem Jerbi