Det är mycket snack om träning nu. Mina kollegor skriver krönikor om gymmet som börjat bli något att längta efter och hemma kör vi running streak (1,6 km löpning varje dag) sedan den 22 december. Det har fått mig att fundera på vad det är som gör att jag gillar att träna. Och oväntat nog har det absolut inget med träningen att göra.

När jag ska ut och springa finns det en detalj som är viktigare än allt annat. Jag måste innan jag går ut genom ytterdörren ha bestämt vad jag ska tänka på. Dagdrömma om.

Första steget mot asfalten och jag är igång.

Meditativt tillstånd

Ofta är det samma dagdröm som går igång. Eller i alla fall samma dröm under många månader. Sedan byts den ut. Det är också den drömmen jag återvänder till när jag ska somna. En förutbestämd tanke som helt uppfyller mitt medvetande och snabbt försätter mig i något slags meditativt tillstånd.

Just nu dagdrömmer jag om hur jag och min familj vinner obscent mycket pengar och på så vis har möjlighet att kontant köpa en pangvåning med rum som räcker och ger plats för långväga besök.

Huvudet får vila

Det ger mig otroligt mycket tillfredsställelse att tänka de här tankarna. Jag planerar inflyttningsfesten, inreder och börjar leva ett liv i den stora våningen. När jag sen kommer tillbaka hem efter löpturen har jag knappt märkt att jag sprungit, om det varit bra fart på dagdrömmen.

Så här har jag alltid gjort. Dagdrömmarna har avlöst varandra och hjälpt mig att släppa alla vardagliga bekymmer. Hur verklighetsfrånvända de än är skapar de aldrig ångest över något jag inte har. De ger mig bara glädje. När allt snurrar snabbt i världen betyder en kvarts dagdrömmande mycket för välbefinnandet. Vad blir din nästa dagdröm?