För att komma till eller över Roslagsbanan måste man i stället gå hundratalet meter längre, på trappor högt upp i luften och sedan ner igen för att komma till tåget, bostaden eller affären på andra sidan.

I bästa fall finns det möjlighet att ta en upplyftande hisstur, med en oundviklig transfersträcka ovanför högspänningen till en
annan hisstur som drar
ner upplevelsen på andra sidan.

 Betänk detta när man har bråttom att hinna med tåget, en dag då snö och is har trapporna i sitt grepp eller hissen strejkar förutsägbart för femtielfte gången. Samtidigt byggs mängder av nya bostäder, som fylls med människor som tvingas göra detta klättrande och onödiga vandring för att nå tågen eller servicen på andra sidan. Snacka om att cementera barriärer mellan de som bor på ena sidan och de som bor på andra sidan.

 Lösningen blir väl att framgent bygga två rivaliserande Roslags Näsby centrum?

Det är i sådana här fall som man önskade att undergången vore nära.

Minst 30 år för sent står nu en pytteliten undergång klar några hundra meter söderut i Enebyberg. Ytterligare en bit söderut så förvandlas lilla Enebybergs station till en enorm undergång, där man obehindrat ska kunna passera med bil under Roslagsbanan dygnet runt.

Är det bara Täby som frivilligt blockerar för sina invånare och skapar nya barriärer för de kommande hundra åren?