Kulturnatten är en stor och framgångsrik kulturfestival som funnits i många år. Det är ett tillfälle för publiken och kulturskaparna att mötas och skapa glädje och mening, och inte minst i år behövs sådana glädjepunkter mer än någonsin.
Kulturen går just nu på knäna. En undersökning visar att musiksektorn i Europa backat 75 procent.
Ytterligare börda på musiker
Runtom i Stockholm sitter musikskapare och utövare som inte vill något annat än få sin musik spelad, men som tvingats till tystnad av pandemin. Nu har Stockholms stad lagt ytterligare börda på kulturskaparnas axlar, på ett helt obegripligt sätt. Kulturnatten kommer att sändas både via stadens webb och Facebooksida, det är ett val man har gjort för att få större spridning. Arrangörer som vill bidra till festivalen har fått uppgift om att inte använda upphovsrättskyddad musik för materialet till Facebook, utan istället använda så kallad friköpt bakgrundsmusik. Det motiveras med att staden är rädd för att den kommersiella plattformen man själv har valt, Facebook, har så illa fungerande teknik att tillåtet material riskeras att tas ner.
Även om det är en god ambition att kulturen ska nå ut brett är beslutet så obegripligt fegt och feltänkt av staden att man häpnar. Självklart borde Stockholms stad ha självförtroendet att sända festivalen på sin hemsida och hitta andra partners än Facebook att marknadsföra festivalen med, vars villkor inte stänger ute för Stockholm viktiga kulturskapare.
Rejält försämrad kvalitet
Genom att utesluta musik från majoriteten av stadens musikskapare får man inte bara en rejält försämrad kvalitet, man bidrar även till att urholka upphovspersonernas och utövarnas arbetsmarknad.
Konstnärernas inkomstutveckling har under det senaste decenniet legat långt under inkomstutvecklingen för övriga samhället och avståndet ökar hela tiden.
Kulturskaparna måste lyftas och vi behöver diskutera hur vi kan få en hållbar sektor där nya generationer vågar satsa på kulturen och kan se en försörjning framför sig. Istället lägger nu staden sig platt inför kulturskaparnas utmaningar och lyfter istället fram friköpt musik, något som är ett direkt hot mot kvaliteten och återväxten i Stockholms kulturliv.
Visa ledarskap
Friköpt musik är ofta massproducerad och rättigheterna till musiken har sålts vidare så att låtskrivare, kompositörer, musiker och artister helt saknas i beskrivningen av verket, och inte får någon långsiktig ersättning när verket spelas över tid. Till skillnad från medlemsägda upphovsrättssällskap är dessa bolag ofta finansierade av riskkapitalister som inte har intresse av ett levande kulturliv eller en hållbar återväxt i branschen. De svenska upphovsrättssällskapen däremot har ett uppdrag som i vissa fall sträcker sig mer än 100 år tillbaka för att säkerställa att vi har en vital och livskraftig musiksektor.
Stockholms stad har under lång tid haft ett viktigt kulturfrämjande arbete. Nu måste kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C) visa ledarskap och att även han står upp för stadens kulturliv.
Detta misstag måste rättas till.