Det råder stor bostadsbrist i Stockholms län och klyftorna på bostadsmarknaden växer. Detta har regeringen i många år kritiserat kommunerna för eftersom de ansvarar för bostadsförsörjningen. Men kommunernas handlingsutrymme styrs till stora delar av staten och avsaknaden av en sammanhållen bostadspolitik på riksplanet är plågsamt tydlig.

Bostadsbristen är konstant sedan länge och problemen med trångboddhet i socialt utsatta områden har blivit uppenbara i smittspridningen av covid-19. Unga vuxna och unga familjer har svårt att köpa en egen bostad på grund av kraftiga kreditrestriktioner. Situationen har dessutom förvärrats under pandemin, då många unga vuxna har blivit arbetslösa. En hel generation håller på att stängas ute från bostadsmarknaden.

För att lösa problemen krävs åtgärder från staten. I rapporten ”Kommunpolitiken och bostadsförsörjningen” framgår att kommunpolitikerna i Stockholms län allra helst vill att staten förenklar regelverket kring nyproduktion för att få igång byggandet. De vill se en ökad rörlighet i bostadsbeståndet, att det inrättas startlån för unga och att kreditgivningen underlättas.

Statliga regler ett hinder

De största hindren för bostadsbyggande i Stockholm län idag anser kommunpolitikerna är statliga regler kring strandskydd och riksintressen, men även markbrist. Därefter lyfter politikerna upp systematiska överklaganden som ett problem. Överprövande instansers långa handläggningstider fördyrar bostäder helt i onödan.

Sverige har saknat en sammanhållen bostadspolitik värd namnet på årtionden. HSB håller i hög grad med kommunpolitikerna i kritiken mot rikspolitiken. Samtidigt måste Stockholms politiker också använda de verktyg som de själva förfogar över, där de viktigaste enligt dem själva är en aktiv markpolitik med många detaljplaner, allmännyttan och dialog med privata aktörer.

Ökat samarbete med kommunerna

Det HSB som bostadsbyggare i Stockholmsregionen efterfrågar är ett ökat samarbete med kommunerna i länet för att få fart på byggandet och bättre möta efterfrågan. Det finns betydligt mer att göra här, och det skulle gagna alla att den kompetens som finns hos de långsiktiga aktörerna tas tillvara.

Det är hög tid att kraftsamla tillsammans, få upp bostadsfrågorna på den politiska dagordningen och lösa bostadsbristen.