Jag arbetar med era barn. Inte för att jag måste, utan för att jag vill – för att skapa trygga förutsättningar där barn kan utvecklas socialt, akademiskt och sportsligt.
Men något oroande händer i Stockholms innerstad...
Under våren har Kungsholmens stadsdelsförvaltning erbjudit föreläsningar kopplat till ungdomar. Förra onsdagen var det Uppstartsmötet för nattvandring på Kungsholmen. Gemensamt för dessa tillfällen är dålig uppslutning.
Parallellt hörs många starka åsikter om hårdare tag och om att låsa in barn och unga.
Men vem tar ansvar innan det går så långt?
Vem är den trygga vuxna? Vem ser, sätter gränser och bryr sig – om inte vi själva?
Den låga uppslutningen gäller inte bara nattvandring. Jag ser liknande mönster på föräldramöten, i idrottsföreningar och i andra sammanhang där vuxennärvaro faktiskt gör skillnad.
Vi säger att barnen är det viktigaste vi har. Men när det krävs närvaro – då uteblir vi.
Kanske är det dags att ställa oss en obekväm fråga: Har vi blivit mer upptagna av att skydda oss från barnen än att skydda dem?
I kväll är det valborg... Min önskan är att DU är en trygg vuxen i Valborgsnatten. För ditt eget barn, för din grannes, eller för barnet i laget som du coachar.
Tidigare i år blev ett gosedjur tryggheten för den föräldralösa apan Punch.
Nu är det hög tid att vi vuxna ger tryggheten ett ansikte.