Det är en av de första dagarna med vårkänning. I Svandammsparken slår sig vuxna ner på bänkarna och vänder näsorna mot solen medan barnen gungar eller sover i sina barnvagnar. Äntligen lite värme.

Men hur mycket värme vill vi ha? I sin bok ”Monstersamhället – från förnekelse till framtid” (2022) målar Kransenbon Herman Geijer upp en möjlig bild av Svandammsparken en sommarkväll om några decennier. En tredjedel av parken är täckt av ett solskydd. Utegymmet står öde eftersom det är för varmt för att träna före klockan 22. En grupp vuxna rensar ogräs i stora odlingar i parken. I ett vedskjul ligger klabbar från träd som knäckts i den senaste ovädret och en väggtidning varnar för att höststormarna kan bli svåra.

Tillsammans är nyckelordet för Herman Geijer, när han föreläser om hur vi bästa förbereder oss för och agerar vid kriser.

Tillsammans är nyckelordet för Herman Geijer, när han föreläser om hur vi bästa förbereder oss för och agerar vid kriser.

Angie Gray

Starka gemenskaper

Det är en bild av ett samhälle där svåra och omvälvande kriser inträffat, men som människor har tagit sig igenom – tillsammans.

– Den forskning som finns visar att de flesta människor söker sig till andra vid stora kriser. Vi vill förstå vad som har hänt och organiserar oss för att klara situationen. Det är också samhällen med starka lokala gemenskaper som bäst klarar av att hantera kriser. Det visar den mesta forskningen om kriser, säger Herman Geijer.

Mitt i träffar föreläsaren, författaren samt kris- och katastrofexperten i Svandammsparken för att prata om hur vi bäst förbereder oss för stora samhällskriser. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) vill att privatpersoner ska klara sig en vecka utan samhällets hjälp, till exempel vid allvarliga it-haverier, extremväder, pandemier, långa strömavbrott eller till och med krig.

Är väl förberedd

Herman Geijer hör till dem som förberett sig. Hans familj har till exempel vattendunkar, vevradio, spritkök och mat i enlighet med MSB:s rekommendationer. Men lika viktigt är att lära känna sina grannar, menar han.

– Prata med dina grannar, var med på städdagar och organisera dig i hyresgästföreningen, till exempel. Då lär ni känna varandra och det blir lättare att agera tillsammans när något händer. Då vet ni också vilka kompetenser ni har. Någon kanske är sjuksköterska, någon elektriker och någon kunnig på organisering, säger han.

Vill vara en resurs

Andra kanske har svårt att hjälpa till, på grund av ålderdom eller funktionshinder. I en kvartersberedskap glöms de inte bort, utan får hjälp av dem som har kraft och förmåga.

– För mig kokar det ner till vem jag vill vara när krisen kommer, inte hur länge jag själv kan klara mig. Jag vill vara en resurs för andra. Det kan vara enkla saker som att hämta vatten åt någon eller att hjälpa till med matlagning, som att grilla, säger Herman Geijer.

Hans intresse för krisberedskap tog fart när han tittade på zombiefilmer med en kompis. De placerade sig själva i olika katastrofscenarier och diskuterade hur de skulle agera. Herman Geijer för­djupade sig i ämnet och började föreläsa om krisöverlevnad hos ABF. 2014 kom hans första bok, ”Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen”, med zombien som metafor för kriser och katastrofer.

I sin bok ”Monstersamhället” beskriver Herman Geijer hur Svandammsparken kan se ut om några decennier, i ett förändrat klimat med mer hetta och fler häftiga oväder. Ju mer vi samarbetar desto större är chansen att vi klarar utmaningarna, menar han.

I sin bok ”Monstersamhället” beskriver Herman Geijer hur Svandammsparken kan se ut om några decennier, i ett förändrat klimat med mer hetta och fler häftiga oväder. Ju mer vi samarbetar desto större är chansen att vi klarar utmaningarna, menar han.

Angie Gray

Är optimist

Sedan dess har han fortsatt att skriva böcker och föreläsa. 2018 startade han också Facebookgruppen Preppa Tillsammans Hägersten, inspirerad av Preppa Tillsammans Skarpnäck. Medlemmarna träffas för att prata om prepping och på Facebooksidan finns färsk information om krisberedskap och föreläsningar.

Som person är Herman Geijer optimist, säger han och ser ut över Svandamms­parken, dit han brukade gå med sin son när han var yngre. Samtidigt tror han att stora kriser kommer att förändra världen och är orolig för vad som väntar hans och andras barn.

– Jag tror att det bästa sättet att rusta barnen inför en osäker framtid är att försöka göra dem till trygga människor som tror att de kan påverka sin situation, säger han.