Tre rökmaskiner, högtalare, ljusprojektioner och, förstås, en väldig massa zombier. Zombierun på Ölsta folkpark är en jätteproduktion och i hjärtat av allt står arrangören Jens Nyström, med ett kavalleri av barn.
– Det här är en folkpark och det ska få vara lite high chaparral, så länge det är roligt för alla, säger han.
Samarrangemang
Det hela startade för sju år sedan då folkparken spånade på arrangemang som kunde dra in pengar till föreningen. Efter ett snack med Färentuna skola fick Jens med sig elever som ville samla pengar till klasskassan och så blev Zombierun ett samarrangemang mellan folkparken och årskurs sex i skolan.
Nu har en hel årskull av Färentunabarn vuxit upp med den årliga monsterstigen på Ölsta.
Efter sju år har Zombierun på Ölsta hitta balansen mellan mys och rys.
Mikael Andersson
För att få det hela i hamn krävs mycket arbete från klassen och deras föräldrar, med Jens som projektledare.
– Något år har jag lagt 60 timmar. Men andra år har arrangemanget fått skalas ner. Jag kan bara lägga den tid jag har, säger han.
När Mitt i Mälarö är på besök är både park och hus fulla av arbetande barn och föräldrar.
Hört skriken
Ted Lindskog är i år förälder till en av eleverna som ska vara monster, men eftersom han bor intill folkparken har han många gånger förut hört skriken härifrån.
– Man går ut och ska slänga en soppåse och så hör man ett blodisande skrik. Folk blir verkligen superrädda, säger han.
Ted Lindskog och dottern Milou förbereder parken. När det är dags för zombierun kommer Ted vara utklädd till Michael Myers från filmen Alla helgons blodiga natt och Milou kommer vara clown.
Mikael Andersson
– Ett år var det en som svimmade för att det blev för läskigt. Dit vill vi inte igen, säger Jens.
– Nej, det gäller att hitta nivån, säger Ted.
Spökstigen börjar och slutar inne i huset, där det blir det disco och godisregn.
I köket står Elva Lindström och Inez Nyström och blandar saft för att fylla blodpåsar och sprutor som ska säljas under kvällen.
Magkänsla
– Hur vet vi om det är starkt nog?, säger Elva.
– Följ din magkänsla, säger Inez.
Sedan smakar hon på saften.
– Eller förresten, följ min magkänsla i stället, säger Inez.
– Vad säger den då?, undrar Elva.
– Svagare, säger Inez.
Inez Nyström har gått stigen varje år. För Elva Lindström är detta första gången.
Mikael Andersson
Mer vatten hälls i saften och fler blodpåsar fylls. Det betyder mer att sälja, vilket i sin tur kommer fylla på klasskassan. Ett år fick en klass in nästan 15 000 kronor.
– Men det kan bli snöstorm och då blir det inte så mycket. Framförallt är det en vettig grej för barnen att göra. Det behöver hända grejer här uppe på ön också, säger Jens.
Spökstigen börjar och slutar inne i huset. Där blir det disco och godisregn.
Mikael Andersson
Men själv känner han att sju år är nog.
– Jag har helt enkelt inte tid längre. Men om någon vill ta över så har jag ett helt zombierunpaket med körschema och allt att lämna över, säger han.
Folkparken i Ölsta vände pandemikris till kulturprisvinst
Pandemin höll på att knäcka den hundraåriga folkparken på norra Färingsö. Men krafter mobiliserades och nu står Ölsta på andra sidan – som årets kulturprisvinnare.
Ibland behöver man nästan förlora något för att förstå hur mycket det är värt. Det var det som hände med Ölsta folkpark under pandemin, tror Thomas Rydermark, ordförande i föreningen.
– Folkparken med dansbanan har funnits här i 100 år. Hade Ölsta försvunnit hade saknaden blivit väldigt stor hos många, säger han.
Pandemin slog hårt
Men det var inte långt ifrån att precis det hände. När pandemin slog ut allt blev det ekonomiska hålet stort. Arrangemang som ställdes in ledde till inkomster som uteblev men kostnader som bestod. Ölsta gick på knäna.
– Jag hade valts in som ordförande bara två månader innan de första restriktionerna kom. Jag minns att jag tänkte att föreningen har funnits i över hundra år och så blir jag den ordförande som får lägga den i graven, säger Thomas Rydermark.
Sophämtningen sades upp, elförbrukningen klipptes ner till minsta möjliga, och styrelsen vände sig åt alla håll efter hjälp.
– Och när det verkligen gällde, då hjälpte folk oss. Det var fantastiskt att se hur många som utan minsta tvekan ställde upp för föreningen. Många hade kanske tagit Ölsta för given, men när de förstod att folkparken kanske skulle försvinna, då var det många som kände att "nej, den måste ju finnas kvar".
Nya medlemmar kom till, gamla medlemmar återvände, föreningar hjälpte till att sprida information om Ölsta och styrelsen grubblade på vägar ut.
– Ovissheten var det allra värsta. Att inte veta hur länge detta skulle hålla i sig. Men vi bestämde oss för att vi måste hålla i gång.
Föreningen började tänka smått i stället för stort. Åtta personer kunde samlas – det var tillräckligt för en schackklubb. 20 personer så småningom – musikquizet kunde starta. Upp till 50 personer – käpphästtävlingar kunde bli verklighet.
Inte stängt
– På så sätt var vi i gång med aktiviteter hela tiden. Nu efteråt ser vi att vi har byggt något nytt utifrån den situationen. Det är svårt att vinna tillbaka förlorade år, men nu har vi lärt oss en massa och blivit stabilare.
På nationaldagen fick föreningen ta emot årets kulturpris från Ekerö kommun.
– Det känns jätteroligt att bli sedda. Och det ger kraft att fortsätta. Det är många folkparker som har det väldigt tufft, men vi är på rätt väg.
Thomas Rydermark tror att en viktig del i bygget av en stark folkpark är att den är bred, så att den kan finns till för många, barn och ungdomar inte minst. Evenemang som LAN-helger, käpphästtävlingar och zoombie-run på halloween knyter barn och ungdomar till platsen.
– De behöver bygga minnen från Ölsta. Har de inga minnen härifrån har de kanske inget behov av att bevara det, och då har vi ingen styrelse nästa generation.
Att många minnen redan finns har de senaste två åren visat.
– Ölsta har en betydelse för väldigt många. När det väl gällde, då slöt folk upp för den här gamla folkparken på norra Färingsö. Det är faktiskt fantastiskt.
Hundraårig folkpark
Föreningen starade 1911 av några arbetare på Ilända tegelbruk.
Medlemsavgifterna låg på 2 kronor och 50 öre och de pengarna bekostade köpet av tomten.
1918 byggdes en dansbana i parken.
1946 börjat bygget av Ölsta folkets hus och året efter invigdes det.
På övervåningen var det först biograf och senare bingohall.
I parken finns det nu en dansbana, en utescen, en gammal skjutbana och flera bodar för tombola och chokladhjul.
Avgiften för att vara medlem i Ölsta folkets hus och park är 200 kronor om året.