För musikern och Aspuddenbon Christopher Sander är Vinterviken något av ett andra hem. Han vet inte hur många gånger han gått genom dalen med sina koloniträdgårdar och kaféer och sedan vidare på strandvägen längs Mälaren. Ibland tittar han in i Alfred Nobels gamla spränggropar – hålrum med slitna betongmurar och nerklottrade bergsväggar, alldeles vid vattnet.

Det är dit han vill gå med Mitt i, när vi ses i Vinterviken en septemberdag.

– Groparna är så spännande. Den industriella historien är fortfarande synlig men nu är de platser för kulturell dekadens. Kidsen har tagit över grottorna med sina ravefester, säger han när vi kikar runt i en av groparna, med rester av sommarens partyn.

Christopher Sander, sångare, gitarrist och låtskrivare i bandet [ingenting].

Angie Gray

En intimt album

Den 3 oktober ger Christopher Sander och hans band [ingenting] ut sitt femte album, Vinterviken Serenad. Det är också namnet på en av låtarna. Den skildrar hur han och sonen Oliver vandrar tillsammans genom livet, och genom Vinterviken, men också om hur långtråkigt det kan kännas att vara utan sonen varannan vecka och ensam betrakta solnedgången från Örnsbergs klippor.

– Låten är som en liten dagboksberättelse. Den är nog ganska personlig. Hela albumet är intimt, jag ville att det skulle kännas mänskligt. I dag är risken att musik låter för perfekt, när man kan fixa till allt digitalt, säger Christopher Sander, som är sångare, gitarrist och den som skriver bandets låtar.

Vinterviken Serenad är ett album med Hägerstenskänsla. Här finns rader om rävar på Blommensbergsvägen, om besök på Fabel Bar och om hur Hägerstensvägen ibland tycks leda rakt in i solen. Låtarna är finstämda och lekfullt instrumenterade, och får ibland fart av stråkar och blås.

"Jag har skrivit sånger sedan jag var tio år. Man får ur sig något när man skapar", säger Christopher Sander, övern en fika i WIntervikens café.

Angie Gray

Började i Kransen

De som följt [ingenting] lär känna igen både soundet och Christopher Sanders inkännande röst. Albumdebuten kom 2004, med "ingenting duger".

– Vi var ett gäng kompisar från barndomen och gymnasiet som jag samlade ihop när jag skrivit mina första sånger på svenska. Vi började på Rolling Rock – replokaler i Midsommarkransen där många band höll till, berättar han, över en fika i Wintervikens café.

[ingenting] spelade intensivt de första åren och hade framgångar med låtar som "Punkdrömmar", "Halleluja!" och "Dina händer är fulla av blommor". Sedan kom småbarnsår, med något mindre tid för musiken.

De mystiska tidningssidorna har setts runt om i stan den senaste månaden. Här en anslagstavla på Hägerstensåsen.

Märta Lefvert

Klurig kampanj

Nu finns mer tid igen och för att väcka nyfikenheten inför det nya albumet har bandet gjort en finurlig releasekampanj. Runt om i stan har de satt upp affischer som liknar en förstasida i en nyhetstidning, med namnet Vinterviken Serenad. Det har väckt visst surr i sociala medier. Vissa har frågat vad i all världen detta är. Andra har gissat rätt och gjort tummen upp för att bandet är på gång.

– Vi skapade planschen som en rolig grej, för att komma bort från det digitala. Tanken var att folk skulle få klura lite och lägga ihop ett och ett och sprida nyheten till varandra, säger Christopher Sander.