Under april föds massor av lamm på Elfviks gård. Nu springer de runt och mumsar gräs och njuter av livet.
Johanna Lagercrantz och hennes man Lennart Sund har haft många sömnlösa nätter – som alltid vid den här tiden på året.
– Det är en intensiv period i framförallt april. Jag och min man går i skift och vakar. Det är ingen idé att ha andra planer under lamningen.
Men nu börjar det bli lite lugnare.
– Nu har vi släppt ut dem. Det har varit lite ont om bete efter en kall och torr vår, men när värmen börjat komma kan de äta gräs ute i hagarna.
I dagsläget finns här fem lamm och tre tackor. De andra lammen går i större hagar en bit från gården.
– Man kan komma hit och hälsa på dem. De går här och äter gräs, leker en stund, lägger sig och vilar. De lever gott och har det skönt.
Det är sista gången Johanna Lagercrantz och Lennart Sund får vara med om en lamning på Elfvik, eftersom de snart lämnar ifrån sig gården till en ny arrendator. Vem det blir är dock ännu inte helt bestämt.
– Det känns vemodigt. Vi slutar innan lammen kommer nästa år.
Vid det här laget kan hon det här med får utan och innan. Eftersom får är idisslare tar det ett tag för lammen att kunna börja äta gräs, säger Johanna.
– De diar ju fortfarande, dricker mjölk några månader till. Men de äter också mer och mer gräs.
– I början är de väldigt fästa vid sina mammor, men nu när de går i de stora hagarna går de ibland långt bort.
–Sedan kan de plötsligt komma på att mamma är borta och börja skrika som galningar.
Mamma är bra att ha ibland. Men ju större lammen blir desto mer självständiga blir de.
– Snart går de in i tonårsperioden, men nu är de fortfarande barn. De är inte helt kaxiga ännu.