– Livet vände så här, säger Yurii och visar med handen.

Från att ena dagen vara fastighetsmäklare i Kiev till att vara på flykt, och numera jobba som greenkeeper på Österåkers golfklubb.

2022 lämnade han och dottern Sofiia, då 14 år, resten av familjen i Ukraina för att komma undan den ryska invasionen.

Det visar sig att mycket har blivit bättre sedan Mitt i träffade dem för två år sedan, trots en del orosmoln.

Att de fått svenska personnummer tillhör förbättringarna.

Med det kan de skaffa bankkonto, söka jobb lättare och få tillgång till sjukvård och andra samhällstjänster

– Det är en stor förändring. Jag tror det är den viktigaste saken, säger Yurii.

I den fina lilla lägenheten i Åkersberga kikar plötsligt en katt fram och smiter sedan in under en säng, för skygg för att hälsa. Det är katten Smultron som Sofiia haft ett år. En annan klar förbättring.

Håller kontakten

Yurii berättar att han hunnit fylla 60. Sofiia, som spelat violin sedan hon var liten, går numera på gymnasium i Stockholm och spelar fler instrument: piano, bas, kontrabas och trummor. Gymnasiet är litet och alla pratar med alla, berättar hon på svenska.

Sofiia fick lämna fyra hundar och en katt när hon flydde från Ukraina. Nu har hon katten Smultron.

Judit nilsson

Två gånger i veckan pratar hon med sin mamma på distans och ännu oftare med sin storasyster. Mamma, som blev kvar i Ukraina för att ta hand om äldre släktingar, har dessutom hälsat på i Sverige ett par gånger. Senast på Sofiias 18-årsdag tidigare under hösten. I somras var Sofiia själv i Ukraina:

– Det var jätteovant, men jag träffade vänner, min gamla mentor och gick på studentfester.

Trots bombningar och problem med elektricitet och värme har familjen i Kiev det ganska bra, säger hon.

– Det är stress dygnet runt, inflikar Yurii.

För Yurii är den svåra frågan var han och Sofiia ska ta vägen i framtiden. Hyreskontraktet med Österåkers kommun kan som mest förlängas ett år. Sedan måste han skaffa ny bostad. Svårt när man bara har en inkomst i familjen och än så länge bara har arbete halva året.

– Jag försöker få jobb, men det finns inte så många jobb på vintern, säger han.

Sofiia och Yurii första året i Sverige, 2022.

Mikael Andersson

Delikatess på export

Ett oväntat kulturutbyte har han däremot hunnit medverka till sedan en bekant i Ukraina berättat att hans företag förgäves försökt importera svensk surströmming (!). Yurii och en svensk vän ryckte in och fick till ett kontrakt på 3 000 burkar Röda Ulven.

– Om det blir en succé så kan det fortsätta. Jag tror de har sålt 500 burkar.

Numera kan man köpa surströmming även i Ukraina.

Privat

Han berättar också att han och Sofiia funnit sig bättre tillrätta, jämfört med första året i Sverige.

– Vi har funnit ett sätt hur vi ska leva tillsammans, jag och Sofiia.

Vad tror du om framtiden?

– Det är en fråga, men det finns inget svar och inget beslut. Det är svårt att tänka på. Sofiia växer och får allt hon behöver här. Vårt liv är okej. Sofiia vill stanna i Sverige.

Och du?

– Just nu måste jag. Jag stannar på grund av henne. Men sedan beror det på om jag kan få någon inkomst.