Handen

Natten till den 9 januari 1967 sköts poliserna Lars Birger Wikander och Uno Helderud samt väktaren Nils Bertil Nilsson till döds i lastgången under dåvarande Handen centrum.

De var på plats för att spana på en misstänkt stöldliga när de sprang på tre tjuvar och sköts ihjäl med k-pist.

Morden kom att skaka om det då lilla området. Johan Smedberg var 8 år och bodde mitt emot gamla polishuset i det som då var "lillcentrum" på Bragevägen.

– Det stod om det i tidningarna varje dag. Jag gick i Runstensskolan och vi hängde utanför staketet och tittade på nedfarten till centrum. Det är en stor barndomsskugga.

Johan Smedberg stannar till utanför porten där han växte upp och berättar om butikerna som fanns där och hur hans mamma jobbade på konditoriet Malmen.

Han fortsätter sedan bort till den gamla polisstationen på andra sidan vägen.

På den tiden såg Bragevägen väldigt annorlunda ut, med butiker, konditori och polishuset.

Anna Ludvigsson

Jag gick i Runstensskolan och då hängde vi utanför staketet och tittade på nedfarten till centrum.

Tragiska tillfälligheter

Han gick i skolan med barn till den ena polisen och hans pappa kände den andra. Händelserna stannade kvar hos honom så pass att han skrivit boken Handenmorden 1967. Han har grävt i tidningsarkiv, pratat med familj till offren och handlare i centrum.

Det som var nytt för honom var de personliga delarna. Hur vakten som sköts egentligen skulle jobba på Telestyrelsen i Farsta den natten och hur det var den ena polisens sista pass.

– Det var tragiska tillfälligheter för de här personerna.

Under en månads tid pågick en jakt på mördarna.

– Jag minns att det var olika misstänkta och att det var mycket spekulationer. Det fanns ritningar över centrum i tidningarna som jag minns väldigt väl.

Köpte cigaretter till häktade

Efter en månad greps ligaledaren Leif Peters i Strängnäs och erkände morden. Han dömdes senare till livstids fängelse och hans två kumpaner till fem år vardera för stöld.

På baksidan av gamla polishuset sitter fortfarande galler på fönstren på det som då var häktet.

– Det gick att öppna fönstren innanför så vi barn handlade cigaretter till dem som satt där och fick lite pengar. Här satt en av kumpanerna några dagar innan han flyttades, och det var här förhören hölls.

Döptes om

Morden var en del av anledningen till att både centrum och stationen döptes om till Haninge centrum, för att Handen förknippats för mycket med morden i media.

– Det blev så stort att man fick kommentarer som "till Handen kan man inte flytta". Det påverkade jättemycket på den tiden, säger Johan Smedberg.

När han har varit på boksigneringar med sin bok har många äldre velat prata med honom om morden medan yngre människor ofta inte hört talas om det.

– Det är nog lite bortglömt.

Idag ser det väldigt annorlunda ut men det var i den här längan som stöldligan bröt sig in i butiker från en gång bakom butiksfronterna.

Anna Ludvigsson

Han ser det själv som en händelse som förändrade, inte bara Haninge, utan Sverige.

– Vi låste aldrig lägenhetsdörrar när jag var liten, men efter det här började vi. Det var väl inte bara det här utan hela samhället som förändrades under den tiden.

Sedan boken släpptes har flera anhöriga till drabbade och även poliser hört av sig till honom. Han har berörts av flera livsöden.

– Det var inte lätt för mig att skriva om själva händelsen – det var tungt som fasen och kändes verkligen. Ibland var man lite tveksam.