Harvaviken

Det är torsdag eftermiddag. Solen skiner och det målas, poleras och vaxas för fullt i den lilla hamnen på Väsby båtsällskap. Segel- och motorbåtar får en sista upprustning med pensel och trasa. Om bara ett par dagar är det dags för årets händelse – den stora sjösättningshelgen.

På två dagar ska drygt hundra båtar i sjön med hjälp av en gigantisk lyftkran.

– Det är ett tajt schema och ingen får försova sig, säger Eva Samuelsson, sekreterare i Väsby båtsällskap.

En som förbereder sin segelbåt är Väsbybon Helena Boström Magnusson på Jo-He II, en nordisk familjebåt på 29 fot som hennes pappa byggde 1976. Hon tittar upp ur ruffen med penseln i högsta hugg.

Jens Holmberg med sin 30 fot långa scampibåt.

Judit Nilsson

– Nu försöker jag fixa så hon blir blank och fin. Det är en hel del jobb, ibland mer än man hinner njuta. Förra året var vi bara ute på sjön tre gånger, säger hon och ler snett.

Men frihetskänslan på vattnet är svårslagbar, tycker hon.

– Inget ljud från motorer, man glider fram med vindens kraft. Och skillnaden att se land från vattensidan är också väldigt speciell.

Kö under pandemin

Under pandemin fick klubben, precis som i många andra kommuner, stor tillströmning av medlemmar. Hamnen var fullbelagd och kötiden för en båtplats var 2–3 år, för allt från ekor till riktigt stora motor- och segelbåtar,

– Efter pandemin har väldigt många lämnat klubben och vi har i dag 30–35 platser lediga. Lågkonjunkturen och inflationschocken har ju också gjort att många som vill ha båt har avstått, säger tidigare hamnkaptenen Leif Lundquist.

Thomas Wikström, Torkel Mohlin, Leif Lundquist, Eva Samuelsson och Joakim Wohlfeil sitter alla i styrelsen för Upplands Väsby båtsällskap.

Judit Nilsson

En annan orsak kan vara att vissa båtägare föredrar skärgården framför Mälaren.

– Många vill komma ut på havet. Men det kan nästan vara lättare att hitta en lugn plats här. Det börjar bli trångt i skärgården, säger Eva Samuelsson.

Här finns alltid en hjälpande hand.

Och ordförande Thomas Wikström vill gärna locka fler att bli båtägare – och medlemmar i klubben. Och man behöver inte kunna något om båtar.

– Här finns alltid en hjälpande hand. Har man aldrig haft båt har vi introduktionskurser i allt från förtöjning och väjningsregler. Det är inte riktigt så att störst går först.

Förutom båtlivet händer det även en del på land.

Peter Ärlig och Mona Rengholt från Rotebro målar på Maysan, en Albin25. De gillar att komma ut i skärgården, där man kan hitta naturhamnar. – Men det finns många pärlor i Mälaren också, säger Peter.

Judit Nilsson

Bryggor renoverats

Senaste året har olika arbetslag renoverat bryggor och installerat avskiljande bommar på båtplatserna. Men det finns också plats för sociala aktiviteter som grillkvällar, glöggmingel och föreläsningar. På egna klubbholmen firas ofta midsommar och kräftskiva. Det ordnas även utbildningar i navigation och radio (VHF), samt kurser i hjärt- och lungräddning.

– Vi har jättefin sammanhållning och strävar efter att bli som en stor familj, säger småbåtsansvarige Sören Amiltoft.

Leif Lundquist är stolt över de renoveringar och fix som gjorts under året, bland annat har man renoverat en brygga och skaffat bommar som avskiljare på båtplatserna.

Judit Nilsson

Precis som andra båtklubbar har man dock haft påhälsning av tjuvar. Stängsel har klippts upp och motorer har blivit stulna.

– Vi har förstärkt stängslet och ökat vakthållningen på grund av de ökade stölderna, säger Thomas Wikström.