Skoldagen börjar gå mot sitt slut på transportprogrammet på Upplands-Brogymnasiet när Mitt i hälsar på i skolans lokaler i Brunna. Intill återvinningscentralen har kommande generationer av motorintresserade unga sin bildningshemvist.

En lastbil backar sakta in i lokalerna. Inne i ett av klassrummen pågår undervisning och i ett rum strax intill sitter fyra transportlärare som är redo att minnas en tid som varit – pandemin.

Mattias Borgström visar hur transportlärarna på Upplands-Brogymnasiet skyddade sig då undervisning genomfördes mitt under pandemin.

Stefan Källstigen

Fem år senare

Det är nämligen fem år sedan alltsammans tog sin början och vardagen aldrig blev sig riktigt lik igen. Många arbetade hemma, många blev sjuka. Vi höll avstånd och testade oss. Ja, ni minns.

Men på transportprogrammet körde man på under pandemin – i ordets dubbla bemärkelse.

– På den skolan som jag jobbade på innan jag kom hit, där stängde vi ner helt. Då satt jag ensam i ett klassrum och så hade jag eleverna på teams på skärmen i massa små rutor. Sen kom jag hit, och alla elever på transport var ju här på plats, säger Mattias Borgström.

Eleverna här var aldrig i rutor?

– Nej, eleverna här var live.

"Man har ett kall"

Tommy Eriksson beskriver pandemitiden genom att luta sig lite lätt mot bordet och med eftertryck säga:

– Man har ett kall om man arbetar som yrkeslärare. I transportbranschen som vi är fostrade in i, där är vi alltid problemlösare. Den här perioden, vi kämpade verkligen, det kan jag säga, säger han.

I och med att det är svårt att genomföra en praktisk utbildning med elever som sitter hemma tog den dåvarande skolledningen tidigt ett beslut att undervisningen skulle fortgå.

– Det ställdes ut handsprit överallt. Vi delade in alla toaletter så varje klass hade sin egen toalett som ingen annan fick gå in på. Vi försökte jobba med så små grupper som möjligt, men att de ändå fick vara här, säger Mattias Borgström.

Påverkan in på körningen

Erik Löwl förklarar att även inne i lastbilen så påverkades upplägget när covid var närvarande. 

– I lastbilarna är det oftast en elev som kör och två elever i baksätet. Och så en lärare fram. Men under den här tiden blev det bara en elev som körde och så läraren intill, säger Erik Löwl.

Under pandemin var det munskydd som gällde.

Stefan Källstigen

Mattias Borgström fingrar på ett paket munskydd som står på bordet för att illustrera den tid som varit. Han konstaterar att det är svårt att hålla räkningen hur många munskydd som gick åt under pandemiåren.

– Vi hade även sprit som vi skulle tvätta av ratten med efter varje körning.

Hur kändes det efter alla år?

– Det har man faktiskt aldrig gjort förut. Utan då har man tvättat för att hålla rent, säger Tommy Eriksson.

Supersmå grupper

Mikael Meijer ansluter. Ett starkt minne för honom är hur små grupper man arbetade i.

– Vi hade kanske 3-4 elever som kom en viss tid på morgonen eller en viss tid på eftermiddagen. Samtidigt som man skulle försöka ha det teoretiska via datorn.

Lärarna runt bordet tycks vara överens att det både för dem själva, och förhoppningsvis också för eleverna, går att se tillbaka på pandemin som en sorts normalitet, i varje fall vad det gäller livet på skolan.

– Trots att situationen var ganska konstig och annorlunda i samhället så var vardagen här nog så normaliserad som den kunde vara under den här perioden, säger Mattias Borgström.

Erik Löwl, Tommy Eriksson, Mattias Borgström och Mikael Meijer utanför skolans lokaler i Brunna.

Stefan Källstigen

Hans kollegor nickar instämmande. Sinsemellan är herrarna också överens att en positiv effekt som kom av pandemin var att de som lärare blev mer trogna att använda it.

– Det finns gånger vi kan köra på Teams, absolut. Men på något vis så håller klassrumsundervisning längst, säger Tommy Eriksson och tillägger:

– Vi är ett väl sammansvetsat gäng här på skolan. Den saken är helt klar. Men jag tror att det blev ännu bättre med pandemin på något vis. Jag tror att vi kom närmare varandra.

Tommys kollegor nickar. Utanför startar en av många EU-mopeder på parkeringen och kör sakta iväg i Brunnas eftermiddagssol.