Ann-Helen Meyer von Bremen, har som frilansjournalist bevakat lantbruk, livsmedel och mat i 30 år. Hon är tveksam till om vattenodling är framtidens melodi.
– Problemen kan jag tycka uppstår när företagen säger att de har lösningen till en hållbar livsmedelsproduktion. Precis som kaffe, te och choklad är det lyxproduktion, vilket förstås kan vara helt okej. Men det kommer inte att rädda världen.
Inomhusodlad fisk och akvaponiska grönsaker betraktar hon just som lyxprodukter eftersom de kräver mycket resurser i förhållande till viltfiske och odling på friland.
– Akvaponi kräver mycket mer resurser och det är svårt att få anläggningarna lönsamma. är som växthusodling och för varje moment krävs mer resurser. Därför säljer många av företagen egentligen systemen. Det är det de tjänar pengar på, inte grönsakerna och fisken.
Det är bland annat elförbrukningen som gör anläggningarna resurskrävande.
Trångt i tankarna
Levnadsförhållandena för fisken har fått kritik från flera håll. Det finns en oro för att den stressas av alltför svalt vatten och att det blir för trångt i tankarna.
Fisken matas med pellets av torkad fisk och soyabönor.
Kanske behöver vi inte göra så dramatiska förändringar av jordbruket för att det ska bli hållbart.
– Det räcker att gå till 70- eller 80-talet för att hitta en rimligare matproduktion. Då hade vi en reglerad jordbruksmarknad och inte så mycket import. Och vi levde ju inte i armod då, säger Ann-Helen Meyer von Bremen.
Smakar gott
Något som inte går att ifrågasätta är att grönsakerna på Johannas Stadsodlingar tilltalar gommen. Vi fick under vårt besök testa flera sorters sallat, mangold och amarant. Alla hade mycket bra smak.
– Det var intressant att höra. Jag har annars inte varit imponerad av smaken på vare sig på akvaponiodlade grönsaker eller fisk.