Ornässtugan, så kallas den, byggnaden som togs till Ulriksdals slottsområde av självaste kung Karl XV efter att den tjänstgjort som Sveriges paviljong vid världsuställningen i Paris år 1867.

Den svenska kommissionen ville visa en historisk timmerstuga som exempel på svensk allmogekultur, men med en tvist.

1921 köptes villan av två konstnärspar som delade upp huset sinsemellan, som ett parhus. Sen dess har huset stannat i de två släkternas ägo.

Karl Gunnar Holmqvist bor i ena delen sedan 50 år. Frågan är hur många år som återstår.

Det är staten som äger tomten. Nu har Statens fastighetsverk, SFV, och Ståthållarämbetet, begärt en höjning av det årliga arrendet för Ornässtugan, från 50 000 som står i nuvarande avtal, till 330 000 kronor. Summan delas på två hushåll och det blir därmed 165 000 kronor för Karl Gunnar Holmqvist.

– Jag trodde det var ett skämt först, säger han.

– De brukar fördubbla arrendet var tionde år. Det här är en annan femma. Jag har 11 000 i pension, det blir omöjligt att bo kvar.

Jämför med Djurgården

Tolv hushåll är berörda av de ändrade arrendevillkor som SFV vill ha igenom. Grannhusens höjningar är i nivå med Ornässtugan, enligt Karl Gunnar.

– Flera är ledsna och chockade. En del kommer säkert att flytta härifrån.

SVF däremot anser att den nya nivån är skälig och marknadsmässig. De har jämfört med objekt på Djurgården där arrendena idag ligger kring 300 000 kronor. Ulriksdal med sin slottspark, kultur och kommunikationer, är att likställa med Djurgården, anför SFV.

Karl Gunnar Holmqvist skakar på huvudet.

– Beskrivningen är inte sann. Djurgården har museer, restauranger, ligger mitt i stan. Vi har slottet, men det håller öppet två månader per år. Ulriksdal kan inte jämföras med Djurgården.

Karl Gunnar Holmqvist och hans fru Carina, barnbarn till husets första ägare, flyttade in för 50 år. Risken är nu att han måste lämna. "Det vore mycket, mycket tråkigt".

Stefan Källstigen

"Minskar värdet"

Ulriksdals slottsområde är, oavsett, exklusivt.

Här ligger många dyra villor, på Lovisebergsstigen såldes för 27 miljoner för ett par år sedan. Upp i backen ligger 59-miljonersvillan som var tänkt för statsministern.

Ornässtugan, säger Karl Gunnar, är inte värderad. De vill inte flytta.

– Vi har bott här i 100 år. Att ett hus är värt en massa miljoner är bara intressant om man säljer.

Han tror att SFV:s krav, om de verkställs, kommer få huspriserna att rasa.

– Det skulle urholka värdet totalt. Vem köper ett hus för en antal miljoner för att sen betala 330 000 i arrende varje år?

SFV svarar

Mitt i har varit i kontakt med SFV som valt att besvara våra frågor via mejl. Michael Werner, förvaltare på SFV, understryker att han inte kan svara på frågor angående enskilda ärenden, utan processen i sig.

Michael Werner skriver att SFV inte har höjt avgifterna under lång tid och att de nya nivåerna matchar motsvarande objekt de jämfört med. Angående att boenden inte kommer att ha råd och tvingas flytta skriver han att SFV inte kan anpassa arrendeavgifter efter de boendes inkomster.

På frågan om hur SFV ser på påståendet att de höjda avgifterna kommer minska huspriserna rejält skriver han att de endast bevakar arrendenivåerna.

Avgörs i domstol

SFV och de boende ska i vår mötas i domstol.

– I samtliga tolv ärenden råder en tvist och därför har jordägaren hänskjutit det till oss på hyres- och arrendenämnden, säger Jens Rick, handläggarchef. 

Nämnden ska ta ställning till om Statens fastighetsverk har fog för sina höjningar. Man tittar bland annat på läge, skick, vägar till fastigheterna och jämförelseobjekt.

Karl Gunnar anser att systemet bör ändras så att en boende i stället för arrende delar vinsten med SFV när huset säljs. I andra hand hoppas han att nämnden kommer fram till en betydligt lägre höjning.

En idé har börjat gro, ifall SFV får rätt.

– Vi skulle kunna flytta huset på pråm, bort från Ulriksdal. Det har ju flyttat från Paris förr.