Hon är Högsbotjejen som nu bor på Hisingen, som egentligen inte tänkt följa sina föräldrars konstnärliga banor. Men i 20-årsåldern sökte hon via en vän in på Nordiska folkhögskolans teaterlinje i Kungälv, fastnade och har blivit kvar.
Drygt 20 år senare är hon meriterad regissör med huvudet fullt av idéer, ständigt på jakt efter utmaningar. Simon Stephens komiska relationsdrama "Heisenberg" är ett sådant.
En uppsättning som görs av Blixten & co, mest känt för bokningar av konserter, ståupp och privatteatrar.
– Jag pitchade den här idén i februari. Då visste jag att det hade blivit intresserad av mer seriös teater som den uppsättningen av Lars Molins "Den tatuerade änkan", som de producerar, förklarar Tereza Andersson.
– Samtidigt erkänner jag att jag hade en förutfattad mening om privatteatrar som mainstream och kommersiell.
Nu vet hon bättre. Dessutom. Tereza Andersson fick med Blixten & co som producenter till denna hennes idé.
– Pjäsen blev bedömd på rätt sätt med ett enda krav från deras sida, berättar hon.
Det var å andra sidan lätt att uppfylla, för i rollerna skulle två stjärnor tillsättas.
Tereza Andersson visste vem hon ville ha – Helena af Sandeberg och Peter Haber.
– Han har jag faktiskt lockat upp på scen igen efter att han en längre tid bara spelat in film och tv-serier, säger hon stolt.
– Jag har sällan varit så stolt över en rollbesättning som denna.
Författaren Stephen Simons stötte hon på som regissör på Östgötateatern, där hon satte upp hans "Motortown" och "Bluebird".
– Det är något med hans pjäser. Det finns så mycket som händer. Det är som en godispåse där det hela tiden finns något nytt att hämta, förklarar hon.
– "Heisenberg" är en pjäs där man inte kan gömma sig. Det är ingen dekor. Bara två skådisar. Det är allt.
Vad blir din utmaning som regissör?
– För mig blir det en anspänning eftersom det är första gången jag gör något som ska spelas i Stockholm, som inte är Riksteatern. Men framför allt ska jag se till så att skådespelarna känner sig trygga, så det kan slappna av och ha roligt.
