Det ringer på dörren. Sheila öppnar för sin kompis, tar på sig ytterkläder och går ut. Milan försvinner in på sitt rum.

Det är fredagseftermiddag i bostadsrättslägenheten i Tollare, i Nacka. Pappa Mehvan Mohammad har jobbat natt, mamma Jihan Mustafa har inte hunnit hem från jobbet som barnskötare.

– Vi mår dåligt. Ibland vill barnen inte prata, ibland kan jag inte sova på nätterna. Min son kommer hem från skolan och ställer konstiga frågor: ”Hur många procent svensk är jag?” Hans kompisar undrar varför han finns på Google, säger Mehvan Mohammad.

6 000 på protestlista

Hundratals människor samlades i söndags på Noblaskolans skolgård i Tollare för att manifestera sitt motstånd mot utvisningen av eleverna Milan och Sheila och deras föräldrar Mehvan Mohammad och Jihan Mustafa. Samtidigt har över 6 000 personer skrivit på en namninsamling för att stoppa beslutet.

– Vi är väldigt tacksamma över att vi har fått så fint stöd av grannar, kollegor, bekanta föräldrar till våra barns kompisar. Vi hade inte klarat det utan allt stöd, säger pappa Mehvan Mohammad.

Han flydde från kriget i sitt hemland Irak och kom till Sverige 2001 som 19-åring.

– Mer än halva mitt liv har jag bott i Sverige. Jag flydde från krig och där är fortfarande krig.

Under tiden har uppehållstillstånd, asylansökningar och utvisningsbeslut avlöst varandra.

– Jag har jobbat varenda år, jag har inte hunnit bli sjuk. Jag har inte fått några pengar från socialen, säger Mehvan Mohammad.

14-åring fick stanna

Den 20 juli ändrades utlänningslagen så att både barn och vuxna kan beviljas upphållstillstånd på grund av ”särskilt ömmande omständigheter”. Exempelvis om de har fått en särskild anknytning till Sverige.

I ett prejudicerande fall från Migrationsöverdomstolen den 22 december 2020 gavs en 14-årig flicka och hennes föräldrar uppehållstillstånd ”på grund av särskilt ömmande omständigheter”. Det ansågs strida mot Barnkonventionen att utvisa flickan som har levt hela sitt liv i Sverige.

Men Migrationsdomstolen anser inte att en utvisning av Sheila och Milan strider varken mot Barnkonventionen eller Europakonventionen. I domen den 28 september vill domstolen inte ta hänsyn till barnens hela livstid utan bara tiden mellan 2011 och 2013 som deras pappa hade både upphållstillstånd och arbetstillstånd.

”Vidare sträcker sig den nu aktuella legala vistelsetiden för Sheila och Milan Mohammad över en förhållandevis kort tid av deras barndomsår”, skriver rätten.

"De kan inte språket"

Jämfört med den 14-åriga flickan anser migrationsdomstolen att Milan och Sheila har starkare koppling till sina föräldrars hemland Irak eftersom ”flera av familjens nära anhöriga är bosatta” där.

– Jag förstår inte. De har aldrig varit där och kan inte språket, säger Mehvan Mohammad.

Migrationsdomstolen var oenig. Två av nämndemännen anser att utvisningen av Milan och Sheila strider mot Barnkonventionen. De anser också att rätten bör beakta att Sheila har epilepsi.

Familjens advokat Karin Gyllenring är av samma uppfattning och kommer att söka prövningstillstånd hos Migrationsöverdomstolen.

– I det prejudicerande fallet slås ju fast att barn inte ska lastas för föräldrarnas val att visats i landet illegalt – även barnens illegala vistelsetid ska räknas. Men det verkar Migrationsdomstolen helt ha missat, säger Karin Gyllenring.

Till Europadomstolen

Hon och även Migrationsverket bedömer familjens legala vistelsetid som betydligt längre. En sammanställning från Migrationsverket visar att Mehvan sedan 2001 antingen har haft uppehållstillstånd, väntat på uppehållstillstånd eller asyl eller åberopat verkställighetshinder i elva år och sju månader.

Nekas familjen prövningstillstånd kommer man att vända sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

– Ja, migrationsdomstolen gör många märkliga resonemang som inte är juridiskt hållbara, säger Karin Gyllenring.

Mitt i har sökt migrationsdomstolens rådman Per Eskilsson för en kommentar.