I år har alla vita skåp i köket breda röda band så de ser ut som jättelika julklappar. Ny är däremot inte den lilla relieftavlan i hallen med tomten som lyfter mot himlen i sin rendragna släde.

– Jag gör nytt varje år, men det är det äldsta pyntet jag har. Den är trettio år och funkar fortfarande.

I vanliga fall är Vaxholmsbon Susanne Delastacia mer ”50-tals Susanne” – hon älskar det mesta från tiden därikring. Det märks inte minst på de ordinarie dekorationerna som skymtar överallt i hennes lägenhet: Filmaffischer, burkar med tryck och filmisar – samlarkort på gamla kändisar.

Men så när mörkret kommer händer något. Då fyller hon sina 70 kvadrat med små figurer, julbelysning, snögirlander, draperar och arrangerar.

– Då blir jag Jul-Susanne i stället, säger hon.

Många av Susannes dekorationer går på batteri – dessa köper hon i 100-pack.

Christian Lärk

I år började hon pyntandet 1 november. Två veckor senare var hon så pass färdig att hon kunde ha invigning, samtidigt som varuhuset NK:s välkända julskyltning.

– Jag köpte premiärrep från Waxholms hotell och skojade till det: Det är premiär!

Fast helt klart var det inte då. När Mitt i kommer på besök har hon precis satt upp ett trettiotal lampor och stjärnor i halltaket.

– Det finns alltid något man kan addera. Men det måste vara estetiskt – det får inte vara vulgärt, säger hon.  

Men oj, självaste jultometen har krockat! Hur blir det då med alla klappar?

Christian Lärk

Under december har Susanne fullbokat med vänner som kommer på besök, berättar hon. Grannbarnen kommer också gärna förbi för att få en titt.

– De ser verkligen smådetaljerna.

Det kan vara den lilla scenen med julgransförsäljning, skridskoåkarna eller tomten som precis krockat med sin folkvagnsbubbla. En del är också placerat så lågt att det är perfekt för barn att titta på, men lätt att missa om man är lång.

– Jag har funderat på: Vad är mitt koncept? Och kommit fram till att det är små detaljer, små sammanhang som tillsammans skapar en helhet, säger hon.

Nytt för i år är en stad med inbyggd nedräkning till jul.

Christian Lärk

Totalt har hon 1000-tals föremål som hon under övriga året förvarar i fjorton plastbackar i källaren. Hon tillverkar inget själv utan nöjer sig med att komponera och arrangera.

– Hon har väl pyntat så länge jag kan minnas, men det har blivit mer med åren. Jag trivs jättebra, säger dottern Tindra.

Pyntar du på påsken också?

– Nej, nästan ingenting, säger Susanne och tillägger att det inte blir något alls på Halloween – för det orkar hon inte.

Ett trettiotal stjärnor och lampor pryder taket i hallen i Susanne Delastacias hem.

Christian Lärk

Julen är annorlunda. Då vill hon lysa upp, både för sig själv och andra. Under pandemin, när det var som tristast gick det så långt att hon skojade med Vaxholmsborna genom att sätta upp 7-8 nissedörrar på stan – bland annat på rådhuset och Waxholms hotell. Det fick folk att både undra och prata, berättar hon.

– Jag hatar mörkret. Är det skrutt i världen får man väl lysa upp.