Stefan Sundströms långa ben får knappt plats under bordsskivan. Vi sitter vid barnavdelningen på biblioteket i Ekerö centrum – Sundström ska prata om beredskap här om några timmar och han har klöst loss en stund åt lokaltidningen i ett tajt körschema. Ljudboksinspelning inne i stan är precis avslutad och dagen efter vi träffas är det dags för bokmässan i Göteborg.

– Bokmässan är som Ikea veckan innan jul. Och det är jag som är varan, jag är bokhyllan Billy, säger han.

Hans tidigare böcker har ofta handlat om det som skett i trädgården i Skå – Stefans lilla gröna om odling, Stefans stora feta röda om tomater, Stefans lilla svarta om bokashikompostering. Då var även trädgården en vara som kan krängas på bokmässan, en tagline till varumärket Stefan Sundström.

Fristad

– Jag lirade på i 30 år och hade trädgården som en fristad och ingen brydde sig om den. Men så började jag skriva om den och TV4 kom dit och vi gjorde en mysig Mandelmann-style grej. Och då kände jag hur andarna ba "hej då, nu drar vi", säger han.

Stefan Sundström hamnade på Färingsö genom ett jobb på Skå barnby. Han blev kvar i många decennier.

Angie Gray

I den nya boken finns det inga bilder av solvarma tomater och ångande komposter. Nu har han istället skrivit en självbiografi där han klättrar runt i ett släktträd där han är den lägst levande grenen. Över honom finns barn och barnbarn och bredvid finns systern. Men under finns inga levande vittnen.

– Boken börjar med att morsan dör. Jag hade inte kunnat skriva den om mina föräldrar fortfarande levde, då hade jag censurerat mig själv för mycket. Nu gör jag det bara lite grann, säger han.

Istället för en kronologisk sträcka livshistoria så är detta en bok om hur Stefan Sundström blivit den han blivit, men också varför vi alla blivit som vi blivit, varför världen är som den är.

Rodde vilse

Som när han berättar om hur han rodde från Hässelby på väg till en anställningsintervju på Skå barnby och rodde vilse i morgondimman. Det är historien om hur Sundström hittade till det Färingsö som blev hans hem. Men det handlar också om den syn på människan som präglade Skå barnby under tiden verksamheten var igång och om den tillit mellan människor som den byggde på.

– Då var det här en bondkommun och hillbillyland. Sen har villasamhället krypt på. Det finns ett slags individualism nu, när folk vill vara ensamma med fri fart in till stan och inte ha med varandra att göra, säger Sundström.

På omslaget till nya boken syns två exemplar av de dockor Sundströms mormor gjort, föreställande Karl XII och Che Guevara.

Angie Gray

Det är det han ska prata om denna dag på biblioteket – hur man kan bygga system för omsorg och matförsörjning tillsammans med människorna omkring sig. Och hur man kan strunta i kulturkriget, sluta lägga sig i vad folk äter och sluta märka ord och i stället bygga allianser även med de som inte är precis som en själv, men där den minsta gemensamma nämnaren är att man inte är fascister.

– Det otäcka som händer nu är att tilliten vittrar sönder mellan människor. Men bygger man de här systemen så bygger man också tilliten. Tillit är det som bygger ett samhälle, säger han.

Tack till bibblan

Personalen på biblioteket i Ekerö centrum får ett särskilt tack i slutet av boken, för att han fått sitta här och skriva och leta släktingar: "Officiellt finansierad kulturproduktion, öppet för alla att använda", skriver han.

Personalen på biblioteket i Ekerö centrum får ett särskilt tack i slutet av boken. Här har Stefan Sundström fått låna ett rum där han skrivit och letat efter släktingar.

Angie Gray

Men även om bibblan varit skrivarstuga nu och Färingsö varit hem under många decennier – här har hans barn vuxit upp och här odlar han Mälarömyllan – så tvekar Sundström inför frågan om han känner sig förankrad här.

– Nej det gör jag nog inte. Jag gör det i min egen trädgård, men annars längtar jag hem till Farsta ganska ofta.