13 raka segrar snackar man inte bort. Tvärtom räckte det för att Sundbybergs IK:s hockeydamer skulle bli klara för landets näst högsta serie: NDHL damettan östra.

Några veckor senare i omklädningsrummet drar det ihop sig till ny träning.

– På två år har vi skapat en sån känsla. Det är det bästa laget jag har spelat med, säger Antonia Liljefors.

Blott ett par år efter att damlaget bildades har det tagit sig till rikets näst högsta serie. Här hänger Oona Rehnström och Antonia Liljefors i omklädningsrummet.

Malin Lövkvist

Under uppväxten i Finland lirade hon en väldans massa hockey.

Sedan blev hon 18 år och gravid.

– Då lade jag skridskorna på hyllan.

Det gjorde även lagkamraten Oona Rehnström när det var dags för henne att samla vuxenpoäng.

Hon hade åkt skridskor sedan hon var två. 17 år senare ställde sig studierna i vägen för hockeyn.

– Antingen var det hög nivå som gällde eller att inte spela alls. Det var omöjligt att kombinera allt, säger Oona.

Man måste lira

Hon och Antonia har det gemensamma att det inte blev någon elitsatsning.

Men för att citera musikern Jerry Williams: man måste ju få lira.

– Det måste finnas plats för dem som inte har tid att spela fem gånger i veckan. I dag är hockey en väldigt elitfokuserad sport, säger Antonia.

Inte undra på att det ryckte till i klubban när Sundbybergs IK startade sitt damlag för två år sedan. Det var bara för Antonia att glida med.

Vid det laget hade hon i flera år varit tränare i klubbens hockeyskola för flickor. Den drog i gång 2014, efter att den mångårige lagledaren Per Håkansson insett vikten av en sådan verksamhet.

– Jag har aldrig varit emot det, men tänkte väl inte på det. I möten med Svenska ishockeyförbundet förstod jag att det är något jag måste göra, säger han.

Huvudtränare Adrian Hinz och lagledare Per Håkansson kommer samman vid slipmaskinen. "I dag är det lite mer arbete än vanligt. Flickorna har spelat tre matcher och inte slipat skridskorna på länge", säger Adrian.

Malin Lövkvist

Några år senare kom så även damlaget.

– Förbundet hade startat en ny division två-serie, men ett lag drog sig ur. De frågade: "Kan ni få ihop ett lag på två veckor? Då räddar ni serien". Det fick vi, säger Per.

Dopaminkickar

Damlagets tränare Adrian Hinz sätter i gång kvällens träning. Både dam- och flickspelare medverkar på isen, ty så går det till på tisdagar i Tulehallen.

Antonia Liljefors, spelande ordförande i Sundbybergs IK:s hockeysektion.

Malin Lövkvist

På andra sidan sargen sitter 15-åriga Jessika Pettersson och gör sig redo inför nästa anfall.

Att möta de äldre är lärorikt, tycker hon.

– Något de är jättebra på är att veta var de andra spelarna är, så att de kan passa varandra.

Hon anser sig syssla med "den bästa sporten".

– Det är något med att vara på isen och ha pucken i matchen.

En annan tjusning är att göra mål, säger Antonia.

– Och fira med laget efteråt. Det är alla möjliga dopaminkickar man får.

Vill bli biokemist

Även om A-laget för damer inte har som mål att tillhöra eliten, trycker Antonia på att det är hög standard på liret.

– Inget säger att de som spelar här inte kan gå till en klubb som elitsatsar.

"Att tjejer är sämre än killar är en ganska bred syn. Det är fel sätt att se på idrottsprestationer, att det inte är värt att satsa på", säger Antonia Liljefors, spelare och ordförande i Sundbybergs IK:s hockeysektion.

Malin Lövkvist

Och vem vet hur framtiden blir? Den som lever till hösten får se, då börjar nästa säsong för det division ett-färdiga laget.

Ett är säkert: Även framöver verkar det behövas hockeylag för tjejer som också har annat för sig.

– Jag vill hålla på hela livet. Men jag tänker att det mer kommer att vara vid sidan av. Jag vill bli biokemist, säger Jessika.