Haninge

På tio år har andelen som är medlemmar i Svenska kyrkan i Stockholms län minskat från 53 procent till drygt 42 procent.

Samtidigt finns skillnader mellan församlingar.

– Befolkningens sammansättning ser olika ut. De som flyttar till Sverige blir inte medlemmar automatiskt, säger Anders Sjöborg, lektor i religionssociologi på Uppsala universitet.

Det är fler som går ut kyrkan än de som går med och benägenheten att vara med är större bland de äldre.

Sedan millenieskiftet har andelen medlemmar minskat i alla tre församlingar i Haninge, men det skiljer sig åt hur stort tappet är.

Man har frågat personer som gått ur kyrkan om varför. Om de inte ser sig som kristen eller inte tror på gud – och det är en komponent. "Men det är inte den enda och viktigaste. De som gått ur talar i termer av att man inte har en relation till kyrkan. Man går inte dit och upplever heller inte att man har någon nytta av den", säger Anders Sjöborg.

Mikael Wallerstedt

Fler besöker kyrkan

Dalarö-Ornö-Utö församling har högst andel medlemmar i hela Stockholms stift. Här är drygt 66 procent av invånarna med. I Österhaninge församling däremot är enbart 35 procent medlemmar, en av de lägsta i landet.

– På mindre orter, som Dalarö, har kyrkan en annan roll. Den är mer synlig och finns mitt i byn. Man tycker det är viktigt med traditioner och kulturarv och har en annan närhet till kyrkan. På större orter är det mer anonymt, säger Krister Stenberg, kyrkoherde i Haninge pastorat.

Kyrkan får en annan betydelse i oroliga tider.

I Österhaninge bor även fler som tillhör andra religioner.

– Men med våra 40 000 medlemmar är vi kommunens största medlemsorganisation.

Enligt honom så har de sett flera förändringar senaste åren. Dels har de färre aktiva utträden än tidigare och fler vuxna som går med, vilket är ett trendbrott. Det är även fler som vill konfirmera sig och antalet yngre i verksamheten ökar.

"Behovet av hjälp växer och då är kyrkan en livlina. Vi är fortfarande den största kyrkan och det gör att vi har ett ansvar att göra bra saker för Haninge. Vi får inte bli passiva och defensiva", säger Krister Stenberg, kyrkoherde i Haninge pastorat.

Svenska kyrkan

Han menar att de som är med är mer aktiva nu och fler söker sig till deras gudstjänster och begravningar blir större.

– Jag har varit präst i 33 år och aldrig varit med om det. Jag tror det beror mycket på omvärldsläget. Historiskt kan man se att kyrkan får en annan betydelse i oroliga tider där fysiska gemenskapen och traditioner betyder mer.

Ju färre medlemmar kyrkan har, desto mindre pengar får den. Men enligt Krister Stenberg har Haninge pastorat, till skillnad från många andra, en stabil ekonomi.

– Jag tror det handlar mycket om att vi är en expansiv kommun. Vi har inte haft något problem där vi måste vara defensiva, utan satsar tvärtom på diakoni som Kryckan, renoveringar av kyrkor och Ungdomens hus i Tungelsta.

"Komplicerad relation"

Utanför St Eskils kyrka i Handen, pratar Mitt i med flera personer som inte är medlemmar.

– Mina barn är döpta och jag firar jul men jag själv kommer från en annan religös bakgrund, säger en man som går förbi.

Sofia Johansson har varit medlem hela livet men är inte troende. Hon är själv döpt och konfirmerad och har även döpt sina barn.

– Även om jag inte är troende så tycker jag kyrkan är en trevlig plats.

Sofie Johansson med sonen Casper. Numera sover han den tid det är barncafé i kyrkan, men tidigare har det varit den sortens aktiviteter de varit med på.

Anna Ludvigsson

Louise blev medlem igen i fjol efter att ha gått ur för 30 år sedan.

– Jag har ett komplicerat förhållande med kyrkan.

Hon gick med igen efter en pilgrimsvandring i Spanien, som hon föreläst om i Jordbro kyrka. Hon tror fler behöver ta egna initiativ i kyrkan för att fler ska hitta dit.

– Kyrkan är ju vår.

Louise, från Handen, blir inte förvånad att det skiljer mycket mellan olika församlingar i Haninge. "Det är ju väldigt olika bostadsbestånd, jag tror det blir mer blandat i en tätort än på till exempel landet. Man lever på olika sätt."

Anna Ludvigsson