Att ta upp vitfisk är en av flera metoder som används för att göra vattnet klarare.

– Tanken är att få bort den fisk som grumlar upp sedimenten och äter upp djurplankton, säger Vallentunas miljöstrateg Ann Wahlström. Men vi vill behålla djurplankton och rovfisken.

För djurplankton äter växtplankton och då hålls mängderna nere.

Sedan starten 2012 har det fångats en hel del vitfisk i Vallentuna, 114 ton närmare bestämt. Med de 13 ton som togs upp i år försvann 130 kilo fosfor.

Den som sköter fisket är Per Nilsson, biologilärare från Upplands Väsby, på uppdrag av Vallentuna och Täby kommuner. 

– Vattnet är klarare nu, säger han. Framför allt har växtligheten på botten, till exempel nate, brett ut sig. Och gäddan har fått lite bättre förutsättningar. Den jagar med ögonen och behöver ju bra sikt.

Även på fisken märker han skillnad.

– Det är större individer av till exempel abborre. Förut var de väldigt många men väldigt små. Nu får man jättefina abborrar i sjön. Det är bra, då äter de av vitfisken.

Men om reduktionsfisket verkligen ska ge resultat måste det skalas upp.

Så mycket som 97 eller 98 procent av vitfisken skulle behöva tas bort för att ge de andra fiskarna en chans att komma i kapp.

– Vi tror på att få effekt på lite längre sikt, säger Ann Wahlström. Det gäller att vara lite ihärdig. Både miljöförstöring och miljöförbättring tar ofta tid.

Skulle inte Per Nilsson behöva förstärkning?

– Vi får utvärdera och se hur stor fiskeansträngning som behövs. Men det kostar en hel del.

Till sist, vad händer med all fisk som tas upp?

– För närvarande går den samma väg som matavfall – till rötning för produktion av biogas och gödsel. En förhoppning är att den på sikt ska kunna gå in i livsmedelsproduktion. Jag har tagit kontakt med projektet Framtidens mat/resursfisk som jobbat med att utveckla braxburgare, men ännu finns flera frågetecken.