Jakob vill inte uppge sitt riktiga namn. Han har arbetat som skyddsjägare i 25 år, och yrket gör honom impopulär i vissa kretsar. Enligt Jakob fanns kaninerna förr främst på Hisingen. – Men de tycks ha tagit sig genom Tingstadstunneln och etablerat sig på andra sidan också. De breder ut sig, kaniner är bra på att göra kaniner om man säger så, säger han. Numera skuttar de omkring lite varstans i stan. Genom åren har de långörade gnagarna orsakat bekymmer hos exempelvis Trädgårdsföreningen och Prippska tomten, och en stor population ska ha funnits kring St Sigfridsplan. Ett huvudstråk tycks dock skönjas från Tingstadstunneln upp till Angeredsbron, med den största andelen på Hisingssidan. – Kollegor sköt typ 400 runt Tingstadstunneln för ett par år sedan, sägs det. Och i Backa och Kärra finns väldigt många, säger Jakob . Gevär som gäller Det är när kaninerna gräver och gnager så det blir en ”sanitär olägenhet” som fastighets- eller markägare kontaktar Jakob. Oftast försöker man i det längsta att hitta en annan lösning än att döda djuren. Om ingen annan utväg finns är det geväret som gäller. Gift eller andra ”trubbiga” verktyg som kan döda flera i taget är inte tillåtet. Inte heller att endast flytta djuren. – Men det ska vara så humant som möjligt. Ingen High Chaparall, säger Jakob . Därför arbetar han främst på kvälls- eller nattetid med ett ljuddämpat gevär. Säkerheten är prio ett, nummer två att inte störa allmänheten. – Ibland trycker jag i en buske eller lånar någons balkong, eller går omkring i ett område. Eller så använder jag bilen och skjuter genom fönstret. Det finns djur som är rädda för människor men inte bilar, säger han. Ugnen eller skogen En kanin som tagits av daga har två möjliga öden: förbränningsugnen på Renova eller att ligga kvar i skogen. Det finns organismer som lever på döda djur som man också ska värna om, förklarar Jakob . – Sommartid försvinner en död älg på fyra veckor. En kanin i skogen finns inte kvar många dygn. ”Tom ekologisk nisch” Att kaniner väljer att bosätta sig runt vältrafikerade vägar kan tyckas märkligt. Göran Nilsson, försteintendent på Naturhistoriska museet, håller inte med. Enligt honom har de allt de behöver i nämnda områden: – Gräs att äta och sandig jord att gräva gångar i. En stadskanin behöver dessutom inte konkurrera med exempelvis harar om maten, eller akta sig för rovdjur i samma utsträckning. – De har hittat en tom ekologisk nisch helt enkelt, säger Göran Nilsson. Han tror att stadskaninernas ursprung kan spåras till förrymda husdjur. Det finns förvisso vilda kaniner, men de har samma färg som harar. Stadskaninerna kommer däremot i alla möjliga färger och mönster, precis som sin tama släkting. – Samma sak har hänt i London, Paris och Barcelona - fast med papegojor, berättar Göran Nilsson. Trots snusfabrik och gymnasieelever är området kring Gullbergskaj kanintätt. Så vad tänker kajens invånare om sina ludna grannar? Gabriella Mann har jobbat på en hotellbåt vid Gullbergs kaj i två år. – Jag brukar se dem när jag cyklar från jobbet på kvällen. Det är mest då man ser dem. – Det är kul! Dom är så söta. – Det är ganska vanligt att våra gäster frågar om kaninerna. Några tror att det är en göteborgsgrej. ”Vi visste inte att det var så vanligt med kaniner här”. Roger har hållit till vid Gullbergskaj i över trettio år. Hans båt är döpt efter en fågel, fast på danska. – Det har blivit jäkligt mycket kaniner de senaste två åren. Ibland försvinner de, jag vet inte vad det beror på. – De stör inte, tvärtom finns till och med de som matar dem. Det är lite kul med färgerna, att de är spräckliga och allt möjligt. – Det är nog en skröna, men... Jag har hört att de kommer från en lastbil som välte på Ringön på 60-70-talet någon gång. Ferid Suche i sin båt Raia. Ferid, med rötterna i Irak, har varit sjöman nästan hela sitt liv. Saknaden efter havet fick honom att köpa Raia för två år sedan. Om lika lång tid fyller hon hundra. – Kaninerna är jättesöta! Jag älskar dem. – Jag tycker inte det är så konstigt att de trivs i området. De är skygga djur och här slipper de folk, barn som leker, fotbollar, ja du vet. – Det bor rovfåglar på gasklockan som haft ungar flera år i rad. Jag har sett hur överkörda kaniner blir mat till dem.

Mia Pettersson

mia.pettersson@gbg.direktpress.se