Årets julklapp 2023 är sällskapsspel, enligt researchföretaget HUI. Frida Eriksson, ungdomsbibliotikarie på Ekerö bibliotek och spelentusiast, är beredd att hålla med.
– Det är en jättebra julklapp. Det är ett fint sätt att umgås på, att samlas runt ett spel och ha det trevligt.
Finns det några spel som är dåliga för julstämningen?
– De klassiska som bara är kul för den som vinner, där det går ut på att slå ut varandra och man vinner på att sabba för andra. Där kan det bli jobbigt, särskilt om man spelar med dåliga förlorare eller dåliga vinnare.
Då är spel som bygger på samarbete och gemensamma strategier bättre, menar Frida Eriksson.
– Där spelar man tillsammans mot spelet och det blir mycket vänligare och roligare och mer socialt. Det kommer fler och fler sådana spel, det är verkligen den stora nya grejen i spelvärlden.
En del av dessa kan vara lite svåra, men många passar barn från tio år och uppåt.
– Eftersom man spelar ihop så gör det ingenting om någon inte förstår allt. Man håller inte själv på sin taktik utan spelar med öppna kort och diskuterar och planerar tillsammans och på så sätt kan alla vara med.
Har du tips på ett sådant spel att lägga under granen?
– Pandemic är ett väldigt roligt spel. Där är spelet själva sjukdomen och spelarna är forskare som ska hitta vaccin och hantera smittspridning. Särskilt såhär i post-corona-tider, så finns det en förståelse och angelägenhet i det.
På samarbetslinjen finns också rollspel.
– Men de kräver mycket tid och förkunskap. Det är inte som ett brädspel där man kan läsa regler en kväll och bara köra.
80-tals klassiker
För den som är nyfiken på en mjukstart finns det klassiska 80-tals spelet Drakborgen nu i en nyutgåva.
– Det är ett gammalt hederligt spel som skapades som ett brädspel inspirerat av rollspel. Kartan skapas när man går framåt i spelet och du möter fiender som du kan välja att strida mot eller fly eller gömma dig från.
Brädspelet Tales from the loop är ett samarbetsspel. Och dessutom utspelar det sig på Mälaröarna.
Claudio Britos
Kodknäckare
Ytterligare en form av samarbetssspel är pusselspel som bygger på samma idé som fysiska escape rooms.
– Där ska man lösa gåtor och knäcka koder och man jobbar tillsammans mot spelet.
Problemet med dessa är att de ofta är engångsspel, eftersom man har knäckt koden som det bygger på när man spelar klart.
– Då kan man ju ge bort spelet till någon annan. Men i vissa fall behöver man riva sönder delar eller skriva på spelplanen för att kunna lösa mysteriet. Det är ju inte toppen ut ett hållbarhetsperpektiv.
Är det något särkilt spel du själv önskar dig i julklapp?
– Jag är väldigt sugen på Mice and Mystics. Där spelar man möss med nålar som svärd och knappar som sköldar, som möter ormar och råttor och hökar att besegra. Eller Everdale där man spelar små djur i en skog.
Här är brädspelet med Mälaröarna som arena
Några ledtrådar till att detta inte är ett vanligt brädspel: Spelpjäserna är tonåringar från 80-talet. Regelboken är 22 sidor lång. Och spelplanen är en karta över Mälaröarna.
Vi träffas på Ekerö bibliotek för en eftermiddag i spelets tecken. Frida Eriksson, ungdomsbibliotekarie i Ekerö och van bräd- och rollspelare, och spelentusiasterna Oscar Flores från Nyckelby och Lina Axell som är uppväxt i Björkvik.
Vi ska spela det nya brädspelet Tales from the loop, baserat på den värld konstnären Simon Stålenhag har skapat, inspirerad av sina barndomslekar på Färingsö. Och premisserna är helt klart ekeröitiska, med några extra slag för östra sidan om Långtarmen.
Påminner om rollspel
Det första vi gör är att välja karaktär. För i detta spel är man ingen vanlig Monopol-stövel utan personligheter. Här kan du till exempel spela "The hick" från Högby eller "The popular girl" från Kungsberga.
– Folk älskar att spela stereotyper. Man vill döda draken och rädda dagen. Så är det alltid i rollspel, säger Oscar.
För dynamiken i detta brädspel påminner mycket om den i ett rollspel, menar han.
– Det är på samma sätt en upplevelse som byggs upp och där man går in i olika karaktärer.
Det är tid som är valutan i spelet. Vi ska nämligen inte bara hantera maskiner som går från att stå lugna som skördetröskor på fälten, till att vandra runt öarna som farliga monster. Vi ska också hämta syskon på förskolan, ta hand om kusiner som kommit på besök, och se till att vi kommer hem i tid till middagen.
På spelplanen ligger olika rykten, som ska ge oss information om mysteriet vi ska lösa. Vi går i skolan i Stenhamra och det är därifrån äventyret utgår,så när ett av våra rykten ligger på Adelsö blir tiden knapp.
– Det är precis som i verkligheten, man kan inte ta sig dit och tillbaka utan att komma sent hem, säger Lina.
För att lyckas behöver vi samarbeta och prata ihop oss om strategier.
– I sådana här samarbetsspel blir det hela tiden ett samtal. Det är väldigt socialt, säger Frida.
– Man kan spela fia med knuff under total tystnad, men det går inte här, säger Lina.
En helt egen värld
Men enkelt är det inte. Frida har läst regelboken från pärm till pärm och tittat på Youtube-tutorials inför vår speleftermiddag men ändå snubblar vi då och då på spelordning, regler och alla detaljer som ska bli rätt.
– Det blir roligare ju fler gånger man spelar spelet. När man kommer in i det och kliver in i sin karaktär och den här världen, säger Frida.
https://www.mitti.se/nyheter/malaroarna-blir-scen-for-nytt-bradspel/reptdp!TlquVv2yy9@XZeb0XeieVQ/
https://www.mitti.se/nyheter/simons-bocker-blev-prisat-rollspel/repqhC!uRP8dbIF8TgjNuLnFdKXig/
För det är verkligen en hel liten värld i detta brädspel – en som är uppochnervänd men samtidigt vardagligt välkänd. Diskbänks-science fiction har Simon Stålenhag själv kallat det.
Och att det är Mälaröarnas landskap som är arenan är det ingen tvekan om, med sina fält och märkliga ljussken – även om det på verklighetens Färingsö möjligen kommer från Swegros växthus och inte från ett övergivet forskningsprojekt.
– Bussarna som går längst ut på Färingsö slingrar sig in i alla kringelikrokar, säger Lina.
– Så många gånger har min telefon dött och jag suttit och tittat ut genom fönstret hela resan. Jag förstår hur man kan bygga hela världar kring det.
Man kan spela fia med knuff under total tystnad, men det går inte här.
Sagor från slingan
Tales from the loop är baserad på en värld skapad av Färingsöbördige konstnären Simon Stålenhag i hans bok Ur varselklotet.
Där är Mälaröarna platsen för ett övergivet forskningsprojekt som kallas slingan, alltså "the loop", som skapar revor i tidsrymden och får metallskrotet på fälten att spåra ur.
Kläder, bilar och prylar markerar en tid vi känner till, men som enligt spelskaparna är "ett åttiotal som aldrig var".
Förlaget Fria ligan som gav ut boken har gjort ett rollspel som i sin tur gav grunden för brädspelet.
Boken har också blivit en tv-serie på Amazon prime.