Essingeöarna

Utomhusateljén ”Ateljé 57” vid Broparken har varit en självklar del av Stora Essingen de senaste 15 åren. Bakom verken – skapade av stenar, grus, löv, pinnar och traditionella tavlor – stod Essingebon Roger Persson.

I augusti gick han bort, 68 år gammal.

– Vi är många som är tacksamma för att ha fått lära känna Roger, saknaden är enorm. Men han lever vidare både i våra hjärtan och genom Ateljé 57, säger vännen Marika Åkermalm.

"Godhjärtad krigare"

Med hjälp av familj och vänner har hon skrivit en minnestext där Roger bland annat beskrivs som "En godhjärtad krigare, omhändertagande bror och trofast vän".

Roger Persson efterlämnar syskon, syskonbarn och många goda vänner.

– Alla motgångar finurlade han fram en bra lösning på. Och han bad aldrig om någonting. Han hade fullt upp med att ge, ge, ge, säger hans syster Maria Sundgren.

Konstnären Roger Persson på Stora Essingen blev 68 år.

Carlos Amigo

"Väldigt rörd"

Hon är tagen över hur många vänner som kom till Roger den sista tiden på Ersta sjukhus.

– Han låg på Ersta i två månader och var aldrig ensam. Ibland satt folk dygnet runt hos honom och någon spelade gitarr sista dagen innan han somnade in. Jag är väldigt rörd.

Som 20-åring drabbades Roger Persson av en stroke som ledde till halvsidesförlamning, men han tränade snabbt upp sin förmåga att gå igen.

Konstnärskapet var självlärt. Han målade främst med organiska färger och har ställt ut i bland annat Stockholm, Visby och Italien.

De senaste 40 åren bodde han på Stora Essingen, varav de sista 15 ägnades åt Ateljé 57. Konstnärskollegan och vännen Carlos Amigo har tagit över driften av platsen som har blivit en knutpunkt för konst och musik.

– Konsten förde mig och Roger samman, säger han.

Roger Persson tillsammans med vännen Carlos Amigo som ser till att konsten under Essingeleden lever vidare.

Privata bilder

Blå kista och papperssvalor

Roger ville ha en "fattigmansbegravning" med en blå kista som Carlos målade. Han ville inte ha blommor, i stället vek vännerna papperssvalor med en sista hälsning på.

Minnesstunden hölls sedan i ateljén under bron.

– Roger tänkte mycket på färger och hade fokus på blått. Det var en speciell blå och jag hade pigment där i ateljén som jag kunde använda. Det var en jättefin stund, säger Carlos.