Snart kliver många ungdomar över tröskeln till sitt första sommarjobb och inte sällan är det inom servicebranschen som yrkeslivet startar.
Vare sig det handlar om att skopa upp glass i kiosken, servera pizza på uteserveringen, bistå med smakråd i klädbutiken eller guida turister rätt i staden så kommer det att bli en värdefull erfarenhet.
När jag som fjortonåring stövlade in på den lokala pizzerian och frågade om de behövde extrapersonal kunde jag aldrig ana vart det skulle ta mig. På gott och ont får man väl säga, eftersom långt ifrån alla erfarenheter inom restaurangbranschen varit lika trevliga som hos den snälla pizzeriaägaren.
Åren då jag hankade mig fram på olika restauranger, caféer och säsongsarbeten, bland annat som servitris på ett rökeri på Gotland, gav mig som ung tjej både skinn på näsan och social kompetens. Jag vet inte ens om jag hade varit samma person utan den där tiden.
Även hemska missöden, som när jag råkade köra hela dagskassan i diskmaskinen eller sprang rakt in i en stolpe med en pasta arrabiata som flög över en herres vita skjorta, så är jag någonstans glad över att det hände.
Att jobba inom servicebranschen är inte lätt och man måste vara av det rätta virket för att klara av stressen, både fysiskt och psykiskt.
En sommar när jag stod och svor i ett flottigt McDonalds-kök tröstade en kollega mig med att många arbetsgivare kommer att se jobbet som en bra skola.
Och nu, med ganska många fler erfarenheter och år bakom mig, är jag villig att hålla med: Är man tuff nog för restaurangbranschen så klarar man nog det mesta.
