I dagarna hade dokumentären Det krokiga och det raka, om den meriterade arkitekten Carl Nyrén, premiär på SVT. Bakom står filmaren och Skarpnäcksbon Sven Blume, som var hans barnbarn.
– Jag är glad att jag kände honom som morfar Calle. Det kan ingen ta ifrån mig, det är en exklusivitet. Det jag kan sakna är att jag inte hann prata om arkitektur med honom, säger han.
Regissören har alltså haft en djupt personlig avsikt med dokumentären. Men lika mycket lär filmen väcka nytt intresse för en av 1900-talets stora svenska arkitekter.
Carl Nyrén ritade flera villor i Bromma, däribland en i Äppelviken som han själv tillbringade ett halvt sekel av sitt liv i. När det var dags att städa ur huset efter morföräldrarnas frånfälle gjorde Sven ett fynd i form av VHS-band.
– För mig som filmare var det ett riktigt guldkorn: en film som skulle göras om min morfar där han går igenom sin arkitektur, säger han.
Upptäckt en ny sida
Arbetet med dokumentären har gett Sven Blume möjligheten att upptäcka en ny sida hos sin morfar, en sida som fascineras av bland annat enkelhet och ljusinsläpp.
– Jag har börjat bli nyfiken på var morfar är i de här byggnaderna, och har börjat se honom i de val han gjort, säger han.
Och nog kan ett varmt porträtt av en släkting också fylla en funktion i den hätska arkitekturdebatten.
– Han ville få till det mänskliga i husen. Hur trivs människor? Hur får alla ta del av ljuset och naturen utanför? För mig som inte är arkitekt har jag lärt mig mycket, säger han.