– Jag har en favorit. 1944 halkade Astrid Lindgren på en isfläck i Vasaparken och blev sängliggande. För att få tiden att gå skrev hon Pippi Långstrump. Hade hon inte halkat där i Vasastan hade det kanske inte blivit någon författare av henne. Då hade vi kanske inte haft någon Emil eller Madicken heller, säger Jeppe Wikström, en av författarna till boken "Hej granne".

Småprata för hälsans skull

Idén till boken föddes på fastighetsbolaget Olov Lindgren för att öka tryggheten i husen. Efter att ha gjort en SIFO-undersökning upptäckte bolaget att knappt hälften av hyresgästerna i Stockholm mellan 30 och 49 år säger något mer än hej till en granne. Bland yngre är det runt 15 procent.

Sven Renström, vd på Olof Lindgren, vill vända trenden. Han menar att hyresgäster som trivs bor längre i sina lägenheter och är mer varsamma med sin bostad, vilket kan leda till lägre kostnader. Även arbetsmiljön blir bättre. Själv försöker han alltid att småprata i hissen.

– Vi har blivit mer individualiserade och förlitar oss på staten i stället för att ta hand om varandra. Varje hus och varje gård är ett minisamhälle. Forskning visar att de tunna banden, småpratet i porten, är viktigt för hälsan. Att morsa på varandra och byta några ord gör gott, säger han.

Fakta värmer samtalen

Fastighetsbolaget har delat ut "Hej granne" till 5000 hyresgäster, men den säljs även i bokhandeln.

Boken innehåller fakta och onödigt vetande om Stockholm som ska få grannar att prata om mer än vädret, menar Jeppe Wikström. Att till exempel veta hur lång tid det tar att gå hela Valhallavägen, eller hur kvarteret Ryska smällen på Söder fått sitt namn, är småprat han kallar för "åh-fan-ism" som kan dras fram ur rockärmen.

– Man ska bli överraskad när man läser den! Man borde kalla det för varmprat i stället. Man värmer ju upp personen med lite prat. På engelska heter det så fint, small talk. Familj och vänner står oss närmast, men grannar är de som är närmast oss fysiskt, de är ju bara några meter bort, säger Jeppe Wikström.