Handbollen hade länge svårt att konkurrera med andra idrotter om barnens gunst, och återväxten i Sollentuna HK gick trögt.

Nu har vinden vänt. En eftermiddag i slutet av april är det full fart med cirka 30 pojkar och flickor födda 2017 på var sin halva av Sollentuna sporthall.

Samuel Eklöf Kojhassarly är vänsterhänt men ser här ut att ladda för ett skott med högern.

Stefan Källstigen

– Bland 8–9-åringar har vi ökat med 50 procent bara sedan årsskiftet, säger Håkan Persson.

Han hade nära 50 år inom Stockholmshandbollen bakom sig när han kom till Sollentuna HK för två år sedan, med huvuduppgift att få fart på barn- och ungdomsverksamheten.

– En viktig grej var att dra igång för yngre åldrar. Vi startade fem nya årskullar nästan direkt, säger Håkan Persson.

Folder gjorde susen

Tidigare hade handbollen tagit emot barn först från 8-årsåldern. Det gjorde att många redan hade börjat med andra idrotter och inte hade plats i schemat för en till, förklarar Håkan Persson.

Nu startade Sollentuna HK boll&lek för 4–5-åringar, handbollsskola för 6-åringar, och riktiga lag från 7 års ålder.

– Och så skickade vi ut en folder till alla hushåll i kommunen med barn i rätt ålder. Vi har ju hemsida och sociala medier också, de förtar inte varandra, men att gå via brevlådan är ofta bästa sättet att nå ut.

Metoden fungerade. Under säsongen 2023/24 kom 250 nya deltagare till klubben.

Emla-effekten

Men Håkan Persson slog inte av på takten. Han sökte bidrag för att kunna sjösätta projektet Idrottsklivet och sedan december jobbar 17-åriga Emla Berenji, som spelar i Sollentuna HK:s damlag, med att göra besök på skolor i Sollentuna.

– Hon lockar mer än om det är en gammal gubbe som jag. Sedan dess har vi vuxit ännu mer. Vi kallar det Emla-effekten! säger Håkan Persson.

Håkan Persson jobbar med handboll, nu i Sollentuna HK, efter att dessförinnan varit engagerad i Stockholmshandbollen ideellt i nästan 50 år. Emla Berenji har arbetat för klubben sedan årsskiftet.

Stefan Källstigen

– Jag har varit mest på låg- och mellanstadiet. Det är superkul. Ofta kommer lärare och är med och kollar, de är nyfikna på hur barnen reagerar, och oftast vill de gärna att jag ska komma tillbaka, säger Emla Berenji.

Utöver skolbesöken är hon tränare för F8-laget och just där är tillväxten särskilt påtaglig.

– De var bara ett par stycken när jag började och nu är de 15.

På provträning

Ellie Wrenninge och Vera Berg berättar att de tycker allra mest om att spela match.

– Att möta andra lag. Och snart ska vi spela Eken cup, säger Vera Berg.

– Det är lite nervöst men om vi värmer upp rätt så brukar vi känna oss ganska pigga, säger Ellie Wrenninge.

Ellie Wrenninge och Vera Berg hör till de som kanske hade hittat till handbollen även utan Sollentuna HK:s aktiva rekrytering. "Min brorsa kör handboll och jag ville följa med och testa på och så började jag", säger Ellie. "Alla mina kusiner kör handboll, och pappa och farmor och farfar", säger Vera.

Stefan Källstigen

De jämnåriga pojkarna på andra planhalvan är ungefär lika många. Två av dem, klasskompisarna John Andersson och Samuel Eklöf Kojhassarly, är där på provträning just efter att ha haft besök av Emla i Töjnaskolan.

– Det är andra gången vi är här. Jag tycker att det är kul, jag kommer att vilja fortsätta, säger Samuel Eklöf Kojhassarly.

Kompisarna John Andersson och Samuel Eklöf Kojhassarly är och provar på handboll efter att de fått besök av Emla Berenji i sin klass i Töjnaskolan.

Stefan Källstigen

"Kom hem med en lapp"

Bland alla föräldrar på läktaren sitter hans mamma Sara Eklöf Kojhassarly och hon ser gärna att sonen spelar handboll, även om han redan går på fotboll i Sollentuna FK.

– Jag spelade själv handboll i sju år, i Skogås, så jag blev glad när han hade testat i skolan och kom hem med en lapp och sa att han ville prova. Det är en fin sport. Han är vänsterhänt också, det är ett stort plus i handboll.

Idrottsklivet pågår året ut, men Håkan Persson har gott hopp om att det ska kunna fortsätta även under 2026.

– Jag har fått sådana signaler, säger Håkan Persson.