Höstlovslediga barn, fritidsgrupper och pensionärer. Stockholmare och turister. Alla vill passa på att besöka museet en sista gång innan det stänger för gott på just den här platsen.

Quentins mamma Febe var här senast på 80-talet, men har skarpa minnen från besöket.

– Särskilt minns jag de medeltida straffmetoderna som var hemska. Det var en hemsk tid.

Varför är ni här i dag?

– Jag vill inte missa chansen innan det flyttar. Och eftersom jag har så skarpa minnen av mitt första besök, så kanske Quentin också kommer minnas det.

Hon är inte nöjd med flyttbeslutet. Museet är specialbyggt just här, med den gamla stadsmuren inuti.

– De går miste om så mycket genom att flytta. Vad kan vara viktigare än det här?

Början och slutet

Quentin river av mössan och vill stolt visa sin nya höstlovsfrisyr. Så öppnas dörrarna och kön försvinner sakta in i lokalerna.

Lite längre bak står vännerna Tryggve och Johan. De var här när museet öppnade 1986, och nu är det dags igen.

– Det var Johan som drog med mig, berättar Tryggve. Vi minns hur imponerade vi var när vi var här sist.

– Ja, det är synd på lokalen, den är ju speciell. Men vi hoppas att det blir bra på nya stället, säger Johan.