En av de mer rutinerade idrottarna i den svenska truppen är Vallentunabördiga Michelle Coleman. I Paris gör hon sitt fjärde OS och redan i november fick hon besked att hon är kvalificerad för tävlingarna.

– Jätteskönt med tryggheten att kunna fokusera på Paris och veta redan nu att jag inte behöver tänka på att kvala, säger hon.

Nu väntar en vinter och vår med fullt fokus på OS. Men Michelle Coleman är noga med att inte stressa upp sig eller lägga in för mycket träning när det närmar sig och är noga med att hålla den plan som är satt.

– Det finns känsla av att vilja växla upp OS-år. Men det är en risk som kan skapa stress. Man måste våga ha is i magen och kontinuitet, säger hon.

Hon har kvalat in på 50 och 100 meter frisim och hoppas även ta plats i någon av lagkapperna.

– Senaste åren har det varit lite mer fokus på 50 fritt, men jag tror att jag kan göra även en bra hundring, säger hon.

Målet är att göra karriärens bästa lopp i Paris.

– Jag vill gärna åka dit och slå personligt rekord. Sedan vet man aldrig vad andra gör och hur långt det räcker, säger Michelle Coleman.

Drömmen uppfylld

Att OS är något extra för henne råder det ingen tvekan om,

– Det var OS man drömde om som liten. Det är ett fantastiskt arrangemang att delta på och kul att se andra idrottare.

Bland de egna minnena finns flera starka. Tokyo var speciellt med pandemin. Rio var fantastiskt eftersom det kändes som en festival i hela stan, det var härligt. Där tog jag mig också till min första OS-final, säger hon.

Michelle Coleman växte upp i Vallentuna, där hon har kvar sina föräldrar.

– Jag trivs väldigt bra där och det känns hemma med mamma och pappa bor kvar där. Jag har inte spenderat så mycket tid där, säger hon.

Att hon känner så kommer av att hon i stället både gick i skolan och lade grunden för sin simkarriär i Täby.

– Jag har simmat i Täby nästan hela mitt liv. Ibland känns det som att jag sovit i Vallentuna och tillbringat dagarna i Täby. Det känns lite som hemma. Jag gick i gymnasiet i Tibble, mormor bodde i Täby och jag kan fortfarande känna doften av Tibblehallens klor.

Tre femteplatser i lagkapp är dina bästa OS-resultat. Hur skulle det kännas med medalj i Paris?

– Det vore otroligt häftigt, säger Michelle Coleman.