I taket på växthuset på Rosenhill hänger papperslanternor i olika färger.

– Här har vi rymdsystemet och planeterna. Allt faller på plats, utbrister Beryl Kornhill med armarna mot taket.

Hon har inte varit här på länge och hade glömt lanternorna som hänger här. Nu kliver hon runt i växthuset, måttar upp scenen. Snart blir detta platsen för en ny pjäs av Adelsödramatikern, en musikteaterföreställning om Isaac Newton. Idéen, och titeln Världsbilder i fritt fall, har funnits länge.

– Men aldrig hade jag kunnat drömma om vilken värld den skulle ha premiär i. Världsbilder i fritt fall, det är verkligen det vi lever i nu, med ledare framsilade i system som gynnar multimiljonärer.

Mörka toner

Pjäsen följer de historiska huvudlinjerna och de många mörka tonerna i Newtons liv. Hans far dog innan han föddes och som treåring lämnades han i sin mormoders vård efter att hans mor gifte om sig. Det var inbördeskrig i England under hans första decennium i livet och i Kornhills tolkning är Newton ett barn av krig, död och ensamhet.

I en scen i pjäsen klättrar Newton upp i ett träd och följer därifrån solens och månens gång. Det var hans eget observatorium, säger Beryl Kornhill: "Det är ett under att han överlevde sin hemska barndom". 

Mikael Andersson

– Föreställningen handlar om en människa som når ett bottenläge och sedan klamrar sig upp. Och om samarbetet mellan oss människor, att vi behöver varandra. Inte ens ett geni som Newton klarade sig själv.

Måste hålla ihop

Vi måste hålla ihop, särskilt i tider då världsbilder faller, menar Beryl Kornhill.

– Vi måste ha kontakt över generationer och mellan olika fack. Vattentäta skott mellan världarna är livsfarliga, då brakar det rätt åt helvete.

Universalgeniet Isaac Newton rörde sig mellan naturvetenskap och teologi, matematik, metafysik och alkemi. En sådan öppenhet för livets olika dimensioner kan hjälpa oss att bygga en bättre värld, tror Beryl Kornhill.

– Vi kommer inte ändra världens gång här inne i det här växthuset, men vi kan samlas här och diskutera den.