När Martin Malmberg gjorde sin första arbetsdag på Rinkebyskolan 2017 präglades platsen av dysterhet.

Inte ens 40 procent av eleverna hade gymnasiebehörighet, och en föräldraallians ville på grund av de låga resultaten till och med att skolan tillfälligt skulle stängas, och att eleverna skulle flyttas till innerstaden.

Politikerna såg också över olika slags lösningar.

De trodde inte på en renodlad högstadieskola i Rinkeby, utan ville slå ihop den med andra skolor. Läget var kritiskt.

– Jag kom till en verksamhet med väldigt engagerad personal, men som fokuserade alldeles för mycket på relationer – undervisningen kom i andra hand. Det var görande men inte lärande, säger Martin Malmberg.

Martin Malmberg i samtal med politiker och elever 2020.

Emma Löf Hagström

Stort arbete

Skolan fick dock en sista chans och ett stort utvecklingsarbetet påbörjades.

Det gav resultat.

De senaste tre åren har över 70 procent av eleverna gått ut med gymnasiebehörighet. Samtidigt har både elevernas och personalens frånvaro halverats.

Skolan har i många olika sammanhang lyfts upp som ett gott exempel och det hela har beskrivits som en framgångssaga, men Martin Malmberg är ändå inte helt belåten.

– Jag är stolt, men inte nöjd. Jag hade en förhoppning att nå över 80 procent behörighet, men jag hade satt ribban för högt. Det är en anledning till att jag lämnade – det behövs att någon kommer in med nya ögon, säger han.

"90 procent är samma"

Sedan höstterminen 2025 är han rektor på prestigeskolan Campus Manilla på Djurgården.

Här går både kungligheter som prinsessan Estelle och elever från Stockholms mest socioekonomiskt starka hem. Meritvärdena ligger i snitt på 300 – jämfört med Rinkebyskolans drygt 200.

Ändå är skillnaden egentligen inte särskilt stor, enligt rektorn.

– I Rinkeby är allt i en väldigt lokal kontext – nästan alla elever bor i området. Man stöter på föräldrarna i dagliga livet, på mataffären. Alla känner varandra. På Campus Manilla är det större spridning, det kommer elever från flera olika kommuner, säger han, och fortsätter:

– Men 90 procent är samma – skola är skola. De stora frågorna är desamma; tryggheten, undervisningen. Föräldraengagemanget är egentligen lika stort, men på olika sätt. Det är skickliga lärare på båda ställena. Den allra största skillnaden är egentligen lokalerna. Och så har eleverna mycket bredare kontaktnät här, säger han.

Campus Manilla vars byggnad uppfördes 1864 på Djurgården.  

Mostphotos

Även på Campus Manilla ska han bedriva ett utvecklingsarbete.

– Målet är att höja meritvärdet ytterligare och på sikt att bli en av Europas bästa skolor.

Vad tar du med dig från Rinkebyskolan?

– Jag tar med mig erfarenheterna, arbetet med undervisningsfrågor och trygghetsfrågor. Hur vi organiserade om helt och hållet, även om det var i en annan kontext. På Campus Manilla behöver vi inte börja om från början, det är väldigt mycket som är väldigt bra, men vi ska ta det från en hög nivå till en ännu högre.

Finns det något du saknar från tiden i Rinkeby?

– Jag saknar alla kontakter som byggts upp i och med all samverkan vi hade, vi samarbetade exempelvis med fältare och ungdomsgårdar. Och så saknar jag all personal och alla elever jag lärt känna.