Bollen som studsar i skiftande tempo skapar en ljudeffekt som blir meditativ – medan pojkarna rör sig sömlöst för att möta den.
Kroppskontroll ärbara förnamnet på sporten där ett par lätta fötter gör sig väl.
– Man rör armen, vrider på kroppen, böjer på benen och jobbar snabbt åt sidan. Fram med kroppen också, säger 12-åriga Leo Arosell.
– Det är mycket mentalt och det gillar jag. Man behöver vara i sitt ese hela tiden och hålla fokus, säger Adrian Hevreng.
IFK Lidingö bordtennisklubb får nya medlemmar hela tiden. Särskilt unga, eftersom tränarna åker ut till exempelvis fritidsgårdar och uppmuntrar barn och ungdomar att prova på.
"Det viktigaste är att lära sig nya saker och att bli bättre hela tiden", säger Adrian Hevreng.
Pekka Pääkkö
– Det kommer nya spelare nästan varje vecka. När tränarna åker ut till skolor till exempel – då är det nästan alltid några som börjar spela, säger Leo.
Leo och Adrian har redan hunnit bli tränare. De började spela när de var 8 år.
– Och min bror Filip blir nog också tränare snart, säger Leo.
Etta i Sverige
Brorsan Filip Arosell började spela pingis när han var sex år och ligger som 10-åring etta i landet i sin åldersgrupp. Han gillar inte att förlora men att vinna är han nog så förtjust i.
– Om jag förlorar mot någon som är fyra år äldre så börjar jag gråta. Men att möta äldre kan också kännas bra – för den andra kanske är nervös inför att möta en liten kille, säger Filip Arosell.
10-åriga Filip Arosell ligger etta i Sverige i sin åldersgrupp.
Pekka Pääkkö
Killarna har kvalat in till SM och mött spelare som är många år äldre.
– Vi är tävlingsmänniskor allihopa, säger Adrian.
Samtidigt trumfar gemenskapen allt – till och med segern.
– Det roligaste är att vara på läger och träffa nya kompisar, säger Filip.
– När man kör i lag är det viktiga hur det går för laget, säger Leo.
Kan det bli jobbigt med all tävling?
– Om det går dåligt är det inte alls kul. Men man hejar på varandra och får stöd och då vill man verkligen vinna, säger Adrian.
– Det är mycket mer gemenskap än man kanske tror, inte alls bara en individuell sport..
"Vi är ungefär lika bra allihopa. Eller jag är lite bättre", säger Leo Arosell. De andra två håller med – om att de själva ändå är allra bäst.
Pekka Pääkkö
"Tills jag blir pensionär"
Alla tre har föräldrar som spelar pingis.
– Jag började spela med min mamma vid pingisbordet hemma, säger Adrian.
Även Filip och Leo har pingisbord hemma där de tränar någon gång i veckan.
– Vi har sett pingisvideos när vi var små och våra föräldrar spelar. Vi har spelat på matbordet hemma och utomhus – överallt där det finns pingisbord. Jag kommer att fortsätta spela pingis tills jag blir pensionär. Då får man köra veteran-vm, säger Leo.
– Jag kommer också att fortsätta spela hela mitt liv, säger Adrian.
"Om någon av oss blir bättre så hakar de andra på. Det går i omgångar vem som är bäst. Och när någon annan blir bättre då vill man spela mot dem. Det finns så många olika skruvar man kan göra för att lura motståndaren", säger Leo Arosell.
Pekka Pääkkö
"Det viktigaste är att lära sig nya saker och att bli bättre hela tiden", säger Adrian Hevreng.
Pekka Pääkkö