Eeftermiddag på Castello. Några passar på att njuta av ett glas i solen en av de första varma vårdagarna. Bakom disken står Rafi Catello, som drivit Castello i 28 år i sommar. Från bröjar var det ett kafé, men sedan började de servera pizza och kebab och för tio år sedan fick de alkoholrättigheter.

Rafi hann driva Castello i åtta år innan rökförbudet kom och han minns hur det var.

– Folk satt och rökte överallt. Man fick vädra ofta, även när det var vinter och kallt. Efter ett tag var det outhärdligt. Folk mådde inte bra, varken gäster eller personal. Det var inte bra för någon, säger Rafi Jene.

Efter ett tag byggde de ett rökrum. Men det rök efter några år.

– Det luktade för mycket när man gick in där och plockade bort askfat. Och vi ville ha större, säger Rafi Jene.

Sacha Welin och Kristian Jonsson tar en öl på uteserveringen. – Jag röker när jag tar en bärs, så jag försöker stå emot här och inte gå över där och röka. Men det är nog en bra grej med förbudet, det luktar ju förjävligt, säger Sacha Welin.

Pernilla Fagerström

Fick tvätta kläderna ofta

Kristian Jonsson kommer in och beställer en öl och kastar sig in i samtalet.

– Ja, de där jävla rökrummen. Det stank ju. Man kunde bara använda kläderna en dag, sedan var det bara att tvätta dem.

Men han tyckte inte om när rökförbudet kom.

– Jag blev på riktigt sne. Att det ska bestämmas över en hela tiden. Men när det hade gått ett år eller två tyckte jag att det var skitskönt, säger Kristian Jonsson.

Rafi Jene minns att förbudet möttes av en del motstånd.

– De som rökte tyckte att det var tråkigt. Men de som inte rökte, allergiker och pensionärer tyckte att det var jättebra. I början var vi oroliga att omsättningen skulle gå ner och att rökarna skulle bli sura och inte komma hit. Men det blev inte så, folk vande sig.

En kvinna går ut och tar en cigarett på andra sidan gångstråket, vid Systembolaget. Rafi berättar att det fortfarande händer att folk glömmer att man inte får röka på uteserveringen.

– Då får vi säga till.

Anne Ekstrand och Ylva Ingedal tar ett glas cava i solen. – Det var väldig skönt. Även om jag själv har varit rökare. Just att man slapp att få det i kläderna var guld värt, säger Anne Ekstrand. – Jag minns när folk rökte överallt, men jag reagerade inte så mycket på den tiden, det var ju så det var. Men jag var glad när förbudet infördes, säger Ylva Ingeldal.

Pernilla Fagerström