En frukt, ett bråk eller en ansträngande lek är sånt som för de allra flesta barn är en helt vanlig sak i vardagen.

För barn med diabetes kan det betyda problem.

I Stockholms region finns ungefär 2 000 barn under 18 år med diabetes. Jack Lindahl är elva och år och en av dem.

– Det är irriterande att behöva stanna upp när jag leker för att jag behöver en vårdinsats, annars kan jag svimma. Om jag inte hade min resurs skulle jag inte kunna göra sånt som mina kompisar gör, säger han.

Farlig sjukdom

Diabetes typ 1 innebär att kroppen helt slutat producera det livsviktiga hormonet insulin. Det hormon som omvandlar kolhydrater i blodet till energi i kroppens celler. Utan den energin kan cellerna inte överleva.

– Om man struntar i sin behandling finns risker på både kort och lång sikt. På kort sikt att bristen på insulin leder till syraförgiftning som kan vara livshotande och på lång sikt att de små blodkärlen i olika organ tar skada, till exempel ögon och njurar. Feldosering med för höga doser insulin kan också leda till farliga situationer med mycket låga blodsocker, säger Anders Tidblad som är barnläkare och sektionschef för Barndiabetesmottagningen på Karolinska Universitetssjukhuset.

Barn har inte förmågan att själva hålla koll på sitt blodsocker, utan behöver en vuxen som kan reglera insulinet.

– Det är inte en sjukdom där man kan trycka på pausknappen under skolan och sätta igång igen när du kommer hem. Diabetes måste man hantera hela dygnet. Då behöver skolan finnas där för att hjälpa till med egenvården under skoltid, säger Anders Tidblad.

Olika erfarenheter

Kaveh Pakjoo är pappa till Jack, men också delaktig i Diabetesförbundets föräldraråd där han möter många föräldrar till barn med diabetes.

– Det är väldigt olika mellan olika skolor hur man hanterar ett barn med diabetes. Ibland fungerar det väldigt bra, ibland slutar föräldrarna att jobba för att kunna vara med i skolan.

I februari i år kunde Kaveh gå tillbaka till heltid på sitt jobb, efter många år på deltid.

– Vi har utbildat skolan och sett till att det nu finns ett väl fungerande system. Nu är jag orolig för hur det ska bli när ekonomin ser ut som den gör för stadens skolor. 

Enligt honom har personal redan fått sluta på sonens skola och resurspersonalen har fått fler arbetsuppgifter.

Vill ha nationellt ramverk

Emilia Bjuggren (S) är skolborgarråd i Stockholm och säger att staden är medveten om vikten av resurser för barn med diabetes och att det är respektive rektors ansvar att se till att egenvården fungerar under skoldagen.

Men Kaveh Pakjoo menar att det är just detta som gör att det inte blir jämlikt, eftersom det är upp till varje enskild rektor att hantera hur de löser upplägget. Han önskar att staden arbetade fram ett ramverk så det blev lika för alla. Speciellt nu när ekonomin är tuff.

– Det har varit svårt med resurser redan innan. Barn får olika timmar beviljad resurs på olika skolor. Vi har krävt att skolan ska utbilda reserver så nu har vi två reserver och det funkar jättebra. Men det är på vår skola, så ser det inte alltid ut.