Sara Engström Möller drar ut en av lådorna i arkivskåpet i den nyare delen av sakristian i Västerhaninge kyrka.
– Visst är den häftig, säger hon och plockar fram en mässhake i svart sammet daterad 1788. Den har en bred fåll av silvertråd och en dödskalle vid fotänden.
Hon trär den över huvudet och slår sig ner i en karmstol i den gamla delen av sakristian där hon förbereder sina andakter.
– Den är ett av mina arbetsredskap och då ska den användas, fortsätter Sara Engström Möller, som varit präst i Västerhaninge pastorat sedan 2006,
Ettabild
Johanna Wallén
Vanligtvis plockas den svarta mässhaken, ett slags ärmlöst överplagg som prästen bär, bara fram på långfredagen – dagen då Jesus korsfästes. Svart symboliserar sorgens färg, berättar Sara. Nu får den också ta plats i en serie lokala historieprogram som hon spelar in tillsammans med kollegan Amanda Höglund, kommunikatör som tidigare var filmare på SVT.
Fler på gång
Hittills har fyra avsnitt av "Saras historieprogram" sänts på Svenska kyrkan i Haninges Facebooksida, och flera till är på gång.
– Det är fantasieggande med historia. I och med att vi levde i ett enhetssamhälle där kyrkan la sig i allt så finns det ett gediget material att ta från. Jag är ingen historiker men kyrkan har ett undervisningsuppdrag i dag när avståndet mellan den "vanliga svensken" och kyrkan bara har vuxit, liksom fördomar om den troende människan och vad kyrkan gör. Men man behöver inte vara en gammeldags undervisande präst som skriver folk på näsan utan det får gärna vara lite kul, säger Sara.
Tjädern spelar en central roll i det första avsnittet av "Saras historieprogram".
Johanna Wallén
Blandar in humor
Avsnitten handlar om allt från historien bakom namnet Västerhaninge och hur det hänger ihop med en tjäder, till fylla på en krog vid kyrkan i Västerhaninge som retade gallfeber på prästen. Däremellan finns historier om kyrkans speciella textilier, som den svarta mässhaken, till tjuvar som härjat i trakten. Det avhandlas också en infekterad konflikt mellan kyrkoherde Torsk och Musköborna på 1700-talet, men framflyttad till modern tid och i dokusåpastil.
– Vi försöker göra det med humor och hoppas på interaktion från tittarna och att de ska höra av sig om de vet mer. Vi använder greppet där vi ställer en fråga, för ibland vet vi inte riktigt hela historien, säger Amanda Höglund.
Sara Engström Möller har målat flera historiska händelser i Västerhaninge som tas upp i programmet.
Johanna Wallén
Hoppas på ny säsong
Hon berättar att responsen från tittarna hittills har varit långt över förväntan, och att många hör av sig. En förhoppning är såklart att fler ska få upp ögonen för kyrkans verksamheter, eftersom Svenska kyrkan i Haninge tappar medlemmar i likhet med landet i stort.
– Mycket vi gör försöker vi rikta till dem som inte annars hittar till kyrkan. Men statistiken säger nog inte att man ska göra ett historieprogram för att få medlemmar. För oss är det ett hjärteprojekt, men samtidigt är det väldigt roligt att det uppskattas, säger Amanda Höglund.
Avsnitten den här säsongen kretsar främst runt just Västerhaninge, men de hoppas att det blir en fortsättning.
– Vi vet att man är lokalpatriotisk och vi skulle så gärna göra det här på fler ställen i Haninge, för det finns så många intressanta historier att berätta, säger Sara Engström Möller.