En sociopatisk djurvän inleder en blodig hämndaktion mot illegala vargjägare i Bergslagens skogar. För att sedan ta in på hotell och njuta av en god natts sömn i sköna lakan. Middag innan det förstås. Till exempel kan dåden firas med en skagentoast av hög klass och torsk så mjäll att den mjukt faller isär utan motstånd. Självklart ett riktigt bra vin till kalaset.

Pontus Platin, 70, har släppt thrillern "Vargängeln" om illegal vargjakt. Den handlar om en person som vill att jägarrna ska få smaka på sin egen medicin.

– Det är en fiktiv och spännande historia om hur långt någon kan gå för att skipa rättvisa när systemet sviker. Bokens karaktärer ställs inför svåra val som tvingar dem att ompröva sina värderingar. Det är ganska blodigt, men även tankeväckande och upplösningen är minst sagt överraskande, säger han.

I spänningsthrillern Vargängeln är det inte vargarna som är i skottlinjen, utan jägarna.

– Det är inte så att jag kan ta ställning för eller emot jakten på varg. Herregud, jag bor ju i Norra Djurgårdsstaden och har aldrig upplevt hur det är att ha tamdjur som attackeras. Däremot kan jag utan tvekan säga att jag är emot den illegala och plågsamma jakten som faktiskt förekommer. Jag citerar Mahatma Ghandi i boken: "En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur."

Pontus Platin i musikalen Rocky Horror Show som gjorde succé i början av 80-talet.

Tjejer som tokiga

Pontus Platin blev rikskändis under 1970- och 80-talet genom sin medverkan i musikaler, Melodifestivalen och inte minst som programledare i ”Häftig fredag”.

– På den tiden fanns det ju bara två kanaler så det som visades på tv hade ett otroligt genomslag. Jag minns utekvällar på Vickan i Kungsträdgården – jag kunde komma in där och det var som om alla bara tystnade. Och en del tjejer blev som tokiga, de dök till och med upp i mitt trapphus.

Var det jobbigt?

– Inte alls!

Pontus Platin i unga år.

Privat

På senare år kände han att det var dags att ge livet som författare en chans.

– Jag har suttit vid köksbordet på nätterna och skrivit. Trots att det har varit ensamt har jag även haft vansinnigt kul. Det är som att bokens karaktärer har börjat leva sina egna liv. Ibland har jag inte varit beredd på vad de skulle hitta på.

Vad var det som fick dig att skriva en thriller?

– Jag har alltid skrivit. Texter, musikaler, shower. Sedan älskar jag att läsa thrillers, så nu var det dags att skriva en egen.

– Mitt problem är att jag har tyckt om att göra så mycket olika kreativa saker. Kolla till exempel på Tomas Ledin och andra liknande artister. De har haft ett fokus som säkrar ett tydligt varumärke. Själv har jag vispat i en massa olika grytor. Jag har haft väldigt roligt, men det har inte direkt tryggat pensionen.

Vad gör du om boken blir en succé?

– Då blir det min biljett till ett vinterboende. Franska Rivieran är underbar, men jag kan även mycket väl tänka mig att bo i Spanien. Det är dessutom billigare att leva där än i till exempel Nice.

Pontus och hans fru Marzena Doberhof Platin trivs i Sydeuropa.

Privat.

Pontus Platin berättar att han känner sig mer hemma i södra Europa. Livet är lättare, mer tillåtande och högre i tak. I Sverige kan han ibland sakna lekfullheten.

– Så även i Norra Djurgårdsstaden där jag och min hustru har bott i flera år. Det finns mycket jag tycker om i området, och jag känner varenda katt. Pratar med alla som jobbar i matbutiken där jag handlar varje dag. Men jag måste säga att det är oerhört likriktat här. Nästan bara unga barnfamiljer och pappor i små, tajta kostymer. Det är för lite variation, många är stöpta i samma mall. Jag skulle vilja ruska om dem lite, få dem att le lite mer.