Österåker

Morfäder, farmödrar, syskon och polisen var där. Och förstås en massa stolta mammor och pappor, plastföräldrar, skolpersonal, andra släktingar och vänner, och en man i kronans uniform.

13.30 i fredags (5/6) var det dags för Österåkers gymnasiums studenter att springa ut i friheten, i kostymer, ljusa sommarklänningar och sina fina vita mössor.

Utspringet toppade allt!

– Det känns jätteskönt! Men det är sorgligt också – jag kommer att sakna lärarna. Det är en bra skola, säger Åkersbergabon Miriam Bahhadi, 19 år, klass Sa23a.

Lunch och tal

Hennes mamma Mirna var märkbart rörd när hon som den allra första fick ge sin dotter en rejäl grattiskram.

Hur var rektorns tal?

– Det var jättebra. Superbra! Det inkluderade alla och handlade om framtiden, om verkligheten, säger Miriam.

För många var det en lång dag som började redan med en champagnefrukost. Lunchen på skolan för studenterna brukar också vara lite extra.

Ida Sarin, 18 år, var överlycklig efter utspringet.

Mikael Andersson

Men det är förstås själva utspringet, med musik, jubel och smällande konfettikanoner som är själva grejen. Sex avgångsklasser, fast inte så soligt som det brukar vara på Österåkers examensdager.

– Det känns helt sjukt! Utspringet toppade allt! säger Ida Sarin, 18 år från klass Sa23a, några minuter efter att hon stormat ut.

Vad ska du göra i sommar?

– Jag kommer mest vara hemma med kompisar. Och så ska jag åka till Ayia Napa i slutet av juni.

Ture Sahlin, 18 år, klass Ek23b med kompisen Henry Tenggren (t h)

Mikael Andersson

För Ture Sahlin, 18 år, i klass Ek23b var utspringet också dagens hittills största höjdpunkt:

– Det var för jävligt kul! Men sedan ser jag fram emot att åka på flaket också, säger han och berättar att han ska jobba och spela fotboll i sommar.

Väntande lastbilar

För Miriam Bahhadi, som även bärgat ett fint stipendium från Rotary, väntar också arbete och så småningom nya studier:

– Jag har sökt vidare till högskola. Jag vill läsa ledarskapsprogrammet på Stockholms universitet, berättar hon.

– Och så har jag tre jobb: På Sats, på kommunen och på ett kafé.

Fast först måste man förstås åka flak.

Vid fotbollsplanen intill skolan stod ett antal lastbilar och väntade på sitt värdefulla gods.