Förra veckan dök Rena Mälaren som vanligt efter skräp och gifter i vattnet. Utöver 230 kilo bildäck fångade plötsligt ficklampans sken något annat – ett oupptäckt vrak i Nyckelviken. Det 20 meter långa och fem meter breda skeppet kan vara från 1700-talet.

– Det här brukar man inte stöta på så ofta. Man blir förvånad i en så erkänd och utforskad vik, säger Fredrik Johansson, Rena Mälarens grundare.

Han hittade det orörda skeppsvraket vid en brant klättervägg.

– Där ligger man i lä där från de flesta vindar.

Det är det andra vraket Fredrik hittar och han tycker sig kunna se att det här är en äldre byggnadsteknik.

Skrovet är klinkbyggt, en nordisk teknik som kan spåras tillbaka till vikingatiden. Det som utmärker tekniken är att bordplankorna i skrovet läggs omlott. Klinkbåtstraditionen skrevs in på Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv för knappt två år sedan.

Fyrkantigt järn

Marco Ali är marinarkeolog för VRAK, Museum of Wrecks. När han tittar på bilderna av vraket är det gångspelet, det som ofta användes förr för att vinscha upp ankaret på fartyg, som fångar hans öga.

– Det ser ut att vara fyrkantigt med järn runtomkring. Det är något som är typiskt för 1700-talet och framåt. Man använde det även på tidiga 1900-talsskepp men då ska det vara lite mer järnbeslag på det.

Här syns gångspelet, som är tidstypiskt för 1700-talet och framåt.

Rena Mälaren

Utöver gångspelet ser han bara däcksbalkar och stavknän på bilderna, vilket inte ger så mycket information om skeppets historia.

– Däremot kan man se att det inte är ett medeltida vrak.

Hittas hundratals vrak

Östersjön är ett av de vraktätaste områdena i hela världen, säger Marco Ali, och hundratals vrak hittas hela tiden. Statens maritima och transporthistoriska museer, som VRAK ingår i, får in färre anmälningar nu för tiden eftersom många av vraken som hittas av sportdykare redan är kända. Trots det är det inte så troligt att man kommer titta närmare på Rena Mälarens fynd.

– Det är kul när det hittas nya vrak men oftast är det inget speciellt.

Dessutom undviker man att ta upp vrak.

– Ska man göra det så ska man ha bra anledning och en bra konserveringsplan, vilket kostar väldigt mycket och är väldigt svårt. Vi måste vara säkra på att det här föremålet kan hålla i 500 år för framtida forskning.

Det är Länsstyrelsen som beslutar om vad som ska göras med upphittade vrak.

Marco Ali, marinarkeolog för VRAK, Museum of Wrecks.

Privat

Lämnar inte allt

Även om vraken mår bättre under vatten så finns det tillfällen då man frångår den principen.

– Antingen kan det finnas en spännande historia bakom vraket eller så är det på något sätt skepptekniskt intressant. Vi lämnar såklart inte allt på botten. Om man skulle hitta ett vikingaskepp så skulle alla bli eld och lågor och då skulle man påbörja ett forskningsprojekt.

Nu för tiden behöver man inte heller ta upp vrak från botten för att kunna visa människor.

– På VRAK till exempel så berättar vi ju dessa historier och tar upp vraken digitalt med hjälp av VR och fotogrammetri. Föremålen är kvar på botten som ett museum som dykare kan besöka, samtidigt som de som inte dyker kan besöka museet.