Under 2021 utsattes bygget av Järva begravningsplats för omfattande skadegörelse vilket försenade arbetet och ledde till en nota på 11,1 miljoner bara för säkerheten. I år ser det dock annorlunda ut, berättar Svante Borg, chef för kyrkogårdsförvaltningen.

Han ser positivt på framtiden och tror att de kommer bli klara med etapp 1 till 2024.

– Trots allt blir vi nog klara enligt plan. Vi har ett annat säkerhetsläge nu, vi har inte haft någon skadegörelse i år och allt rullar på. Vi har fortfarande bevakning på olika sätt på platsen vilket så klart kan spela in, säger han.

Han menar att han uppfattade den tidigare skadegörelsen som riktat mot själva bygget och inte mot begravningsplatsen i sig.

– Det känns som det varit en enorm vrede mot att det byggs, inte mot vad som byggs. Det är dock viktigt att skilja kriminella handlingar som skadegörelse och sådant, från legitima åsiktsyttringar som protester, manifestationer och överklaganden. Allt det senare är självklara delar av ett demokratiskt samhälle som man får räkna med i samband med ett sådant här omfattande projekt, men här har det handlat om skadegörelse för skadegörelsens skull.

Försvårat sorgearbete

Att de Järvabor som Mitt i pratat med varit frustrerade över att bygget försenats och förstörts förstår han.

– Jag har länge varit i dialog med imamer från Järva och andra som bekräftar det stora behovet och att det är många som väntar och längtar till att det här ska bli klart.

Att det har varit påfrestande att inte var ens nära ska begravas, framför allt under corona när många avled, förstår han.

– Sedan är det viktigt att säga att det inte enbart är muslimer som vill begravas i kistgravar, det finns ortodoxa kristna och andra i stort behov av en begravningsplats för alla. Jag känner av den glädje och förväntan som finns från många håll nu när vi faktiskt är på gång på riktigt.

Han hoppas att begravningsplatsen ska kunna tas emot med ro när den är klar.

– När man anlägger en begravningsplats är det för evigheten, det är inte bara något som ska finnas i 50 år, utan för alltid. Den här platsen kommer dessutom spela i harmoni med den kringliggande miljön så mycket som det går. Jag ser det inte som att området förlorar mark, utan som att en begravningsplats integreras i området.