Vladimir Vladimirov skriver mejl om hur mycket han tyckte om att vara på Skoklosterspelen och berättar sedan om sin roll i tv-serien ”Folkets tjänare”.
– Jag spelar Frankrikes president och vår president Volodymyr Zelenskyj spelar Ukrainas president, berättar han.
Fast det blir inga följdfrågor.
”Förlåt, flyglarmet går, jag måste ner i skyddsrummet, vi kan höras i morgon”, skriver han.
Riddare i tornerspel
Vladimir Vladimirov bor inne i Kiev där ryska bomber fallit och fortsätter falla.
Tiden när han besökte Håbo, sov kvar, fick nya vänner, lärde barnen skjuta med pilbåge och stred som riddare i tornerspelen, den är långt borta.
Kriget är inte längre en lek, det är blodigt allvar.
Hans och hustrun Oksanas lägenhet står fortfarande kvar, men flera hus i närheten är inga hus längre.
Inte så mycket stunt
Livet bland ryttarna som tävlade i tornerspel tog honom till många av delar Europa. 1991 blev han europamästare i grenen.
Men egentligen har han alltid varit skådespelare och stuntman. Nu, som 62-åring, blir det mer vanliga roller än stunts.
Vladimir Vladimirov berättar om senaste rollen han gjorde, i ”Folkets tjänare”.
– Det är ingen stor roll, men det är roligt att se tillbaka på tiden när jag hjälpte president Zelenskyj med att översätta engelska texter.
Hurdan är han, mr Zelenskyj?
– Väldigt rolig, underbar humor, vi visste att han skulle ställa upp i valet och vi förstod att han skulle vinna, men bland oss skådespelare var han bara en i gänget. En fantastisk människa och förstås en utmärkt skådespelare.
Fast vardagen är inte längre skådespeleri och trevliga möten. Nu handlar det om överlevnad.
Hur har ni det?
– Vi kämpar på, vi lever, fienden har drivits tillbaka så det har blivit lite lättare att leva.
Vad är svårast?
– Att inte kunna skydda sina närmaste. Att veta att en rysk kryssningsmissil kan träffa var som helst och då är det ett lotteri om man överlever eller dör.
För gammal för strid
Under första dagarna av anfallet mot Kiev fanns varken mat eller vatten, bara det man sparat. Nu börjar sådant finnas alltmer och sopåkarna arbetar igen, berättar Vladimir Vladimirov.
Vad saknar du?
– Att kunna se upp mot en fredlig himmel, att få agerai film igen och jag saknar tiden då Rysslands och Ukrainas folk inte var fiender.
Vladimir Vladimirov försökte tidigt att anmäla sig som soldat, men blev inte antagen eftersom han var för gammal.
– Det var det första jag gjorde när striderna bröt ut, skriver han.
Minns gärna Skokloster
Han hoppas på ett snabbt slut på kriget, men skriver att det är en av de saker han fruktar, att kriget inte ska ta slut under hans livstid.
Han hoppas också att åter få möta vänner från tiden då han var en vecka om åreti Håbo, på Skoklosterspelen.
– Jag minns den tiden som en semester i medeltiden, med en fantastiskt god anda mellan alla, det var som en dröm som blivit sann.