Kal P Dal var en av Skånes mest älskade artister, men hans raka rocklåtar på bred skånska nådde mycket längre än så. Skivan ”Till mossan” drabbade hela landet med kraft 1977. Bland de som gillade den fanns Stefan Källstigen, fotograf på Mitt i sedan många år.

– När den första punkvågen med Sex Pistols kom fanns det inga svenska punkband jag riktigt gillade, men där fanns den där energin. Jag köpte Kalles andra skiva också men som alla andra utanför Skåne glömde jag bort honom lite sedan. Nu vill vi låta hela Sverige upptäcka honom på nytt, ­säger han.

Stefan har gjort filmen tillsammans med vännen Dag Ösgård. De lärde känna varandra på en kurs i hur man finansierar en dokumentärfilm. Till en början var de lite oroliga för hur de skulle bemötas eftersom ”Kal P Dal är en del av folksjälen för skåningar”. Oron visade sig helt obefogad.

– Kanske finns det en poäng i att se fenomenet med andra ögon. Det kan till och med ha gjort att de öppnade sig lite extra, säger Dag Ösgård.

Stefan Källstigen och Dag Ösgård har gjort en film om Kal P Dal

Pekka Pääkkö

”Måste göra det”

Det som först var tänkt som en musikdokumentär växte till en berättelse om en unik människa som tragiskt gick bort väldigt ung.

– Vi förstod inte varför ingen hade berättat den och kände att vi måste göra det, säger Stefan Källstigen.

De hittade historien om en underdog som vägrade ge upp, trots att han blev motarbetad av etablissemanget. De upptäckte också att Kalle även påverkade människor på andra sätt än via musiken. Inte minst dem han lärde känna under sina år som anställd på barnspsykiatriska mottagningen i Lund.

Stefan Källstigen och Dag Ösgård har gjort en film om Kal P Dal.

Pekka Pääkkö

Det är även en skildring av sjuttiotalet. När, enligt Stefan Källstigen, proggen låg som en grå filt över landet och raggare och punkare fajtades. Med en mix av amerikanskt 50-tal och Rolling Stones lyckades Kal P Dal nå båda lägren.

Dokumentären tog tio år att slutföra och även om den där kursen sammanförde de båda filmarna har den inte varit till någon större hjälp när det gäller finansieringen.

– Vi har inte fått ett öre av någon institution, konstaterar Stefan Källstigen.

När de trodde att de skulle behöva ge upp frågade de sig vad Kalle skulle ha gjort i samma sits. Crowdfunding, förstås! Och tack vare ”tusen skåningar” blev det till slut en film.