Att det blev just en barnbok när Mia Breitholtz, som till vardags är kommunikatör på bokförlag, skulle skriva sin första föll sig ganska naturligt.

– Jag har barn i spridd ålder och har högläst nästan varje dag i tolv år. Barnböcker är en spännande litteraturform tycker jag, friare.

Samtidigt krävande.

– En vuxen tragglar sig igenom en halv bok. Ett barn som inte gillar eller förstår boken slutar läsa eller lyssna. Det gäller att fånga dem direkt, skapa karaktärer som är värda att hänga med.

Louise Winblad, känd för instagramkontot hejhejvardag, har illustrerat.

Illustration Louise Winblad

Bebisåtervinningen handlar om lilla Shirin som mest av allt i världen önskar sig ett syskon. Och så får hon två. Tvillingbröder, terrortvillingar.

Det är gap och skrik och blöjkaos dygnet runt. Shirin, som är bra kompis med sopgubbarna i kvarteret, ser den självklara utvägen: Att återvinna bebisarna.

– Klimatfrågor ligger varmt om hjärtat och barn är otroligt omgivna av dem. Det började faktiskt med att jag ville skriva något om sophämtning. Så jag började fantisera kring hur.

Är storyn inspirerad av ditt eget familjeliv?

– Haha, nja, jag har inte återvunnit någon bebis eller återvunnits själv, även om jag har en storebror om är tio år äldre och kanske har tänkt tanken. Men absolut, min dotter var sju när hon fick syskon. Hon var jättepepp men det är kluvet att dela uppmärksamheten med någon. Sen har jag en master i psykologi och har jobbat i en forskargrupp kring anknytningspsykologi, så det perspektivet finns med. Men det är nog inte den här boken man ska använda för föräldraråd.

Hur sticker den ut i barnboksdjungeln?

– Får man säga om sin egen bok att den är väldigt rolig? Att man nog får lite hjärtknip och skrattar mycket. Den är roligast för barnen men det har känts kul att få med vuxenblinkningar också.

Boken om de gapiga "terrortvillingarna" riktar sig till barn i åldern 3-6 år.

Illustration