Musikalen handlar om ett triangeldrama mellan en man och två kvinnor och har titeln Joyride.
Mateo Cordova Pomo, Blackeberg, är en av dansarna och sångarna.
– Det är mycket dans, många dansinsatser, mycket sång. Ibland fyller jag ut som en extra person i bakgrunden och agerar på det sättet. Vi leder historien framåt, vi är en del i berättandet, säger Mateo.
Musikalens titel Joyride anspelar både på det som utspelas på scenen, och på den musik som spelas – från popduon Roxette.
Per Gessle, som bildade duon Roxette tillsammans med Marie Fredriksson, är en av medproducenterna i musikalen.
Ensemblen fick chansen att träffa honom.
– Vi fick träffa honom när vi sjöng igenom alla låtar med orkestern första gången, då var han där och lyssnade hela dagen.
Ensemblen fick vid ett tillfälle även sjunga ihop med honom.
– Där han gav oss olika direktiv och spelade gitarr.
Hur var det?
– Det var jättemäktigt, det var ändå Per Gessle.
Bygger på en novell
Historien i Joyride är baserad på en novell av en engelsk författare, där historien i novellen passar väldigt bra med Roxettes musik, tycker Mateo Cordova Pomo.
Musikalens handling är ett triangeldrama mellan två kvinnor och en man.
Mats Bäcker
– Handlingen är att den här mannen Joe som är otrogen med de två kvinnorna, kvinnorna teamar ihop sig och börjar leka med Joe på olika sätt och få honom stressad och förvirrad. Joyride kommer från att det är den här ganska turbulenta historien, där det fortfarande finns väldigt mycket vänskap och kärlek.
Mateo Cordova Pomos har ingen av huvudrollerna, hans roll är att dansa och sjunga. Dansen är roligast i uppsättningen, tycker han.
– Just för att jag är mest dansare. Men också att det är så många duktiga musikalartister, det är en otrolig sångnivå på ensemblen. Det är också väldigt inspirerande och hjälpsamt för den som inte kommer från en lika stark sångbakgrund.
Bor i Blackeberg
Han är bosatt i Blackeberg och hemadressen har en viss betydelse för hans skapande.
– I Blackeberg är det en otrolig natur. Jag springer väldigt mycket, i naturreservatet, jag måste ju hålla formen inför dansen och då gillar jag att springa.
Inför premiären den 11 september hade ensemblen repeterat sex dagar i veckan sedan 25 juli, mellan fyra och åtta timmar per dag.
– Det är mycket jobb, det är ett väldigt roligt jobb, det är krävande, roligt och mycket.
Vad är svårast i den här uppsättningen?
– De är olika från person till person men det svåraste var just musikalstrukturen, att dansa och sjunga samtidigt. Jag är van vid dans i sin egna konstform men i musikalvärlden går det hand i hand med att sjunga. Just den delen, den nya vanan, hur man andas, hur man ska tänka när man dansar, hur man fördelar andetagen, det var nog svårast för mig.
Joyride spelas fyra gånger per helg fram till mars.