Kön växer utanför lageringången i Huddinge centrum. De flesta har en korv med bröd i handen och de vuxna försöker hålla koll på barnen som springer omkring. Ett tiotal volontärer i gula västar kollar anmälningar, serverar korv och pizza och lotsar rätt. Två tolkar hjälper till när kommunikationen brister.
Philip Voinov hejar glatt på volontärerna. Han plockar med sig frukt, bröd och hundmat. Han bor med sin fru Julia och deras två hundar hos en svensk familj i Fullersta.
– Det är dyrt med hundmat, konstaterar han.
Han har redan lärt sig en hel del svenska. Och nu har han fått jobb på ett lager genom Rickard Johansson, som är vice ordförande i föreningen.
– Min fru har fått jobb i en blomsterbutik, berättar han stolt.
Växlade snabbt upp
Det har gått drygt tre månader sedan kriget i Ukraina bröt ut. Föreningen Livets hjälp i Huddinge, som då funnits i ett år, hade dittills hjälpt behövande Huddingebor. Men när kriget kom växlade de snabbt upp och började hjälpa även ukrainare.
– Det började med att vi fick frågan om vi kunde hjälpa till att ordna boende för några flyktingar. Jag frågade i gruppen om det var några som kunde tänka sig att ställa upp. Svaren strömmade in. Då började vi matcha ihop folk, säger Peter Solstedt, ordförande i Livets hjälp i Huddinge.
De hämtade människor vid färjan i Nynäshamn och på Arlanda flygplats, och förmedlade boende till över hundra familjer. Men sedan drog de i bromsen. Dygnets timmar räckte inte till.
De bestämde sig i stället för att fokusera på de människor som de redan tagit emot i Huddinge. De hjälper till med allt från myndighetskontakter, läkarbesök och förnödenheter. Ofta hjälper medlemmarna varandra snabbt och direkt via Facebookgruppen.
Antalet volontärer har fördubblats från 10 till ett 20-tal. Sedan tidigare hade Livets hjälp utdelningar av mat och annat på måndagskvällar. När trycket ökade är det nu utdelning för andra Huddingebor på torsdagar och enbart för ukrainska flyktingar på måndagar.
– Behoven ser lite olika ut. Många av dem som kom från Ukraina kom med bara kläderna de hade på kroppen. Dessutom behöver vi tolkar på plats, säger Peter Solstedt.
Jobb genom gruppen
Valentina Romanyok kommer fram till Peter Solstedt och Rickard Johansson. Hon vill tacka dem.
– Ni hjälpte mig så mycket när det var som värst. Det betydde mycket. Nu börjar jag få livsglädjen tillbaka.
Hon är påtagligt rörd. Det är ett känsloladdat ögonblick mitt i kaoset.
Valentina Romanyok kom till Sverige och Huddinge i början av mars. Hon har ännu inte fått någon ersättning från Migrationsverket. Det har varit tufft, men nu nu börjar saker att falla på plats.
– Jag hade en syateljé i Ukraina och min dröm är att ha det här också. Nu har jag fått ett halvtidsjobb och genom människor i gruppen har jag fått en symaskin och tillbehör så att jag kan börja sy, säger hon och ler.
Flera av ukrainarna har fått jobb via gruppmedlemmar och deras kontakter. Men behoven är fortfarande stora, likaså viljan att hjälpa till.
– När jag får en inkomst vill jag ge tillbaka, säger Valentina Romanyok.